Lunds universitet, Medicinska fakulteten

Stöd diabetesforskningen på LUDCVärldsdiabetesdagen i Malmö - 5 november, Malmö LiveVill du vara med och utveckla vården?Efterlysning - släktingar till personer med typ 1 diabetesMin historia - diabetiker berättar

Är det dags att begrava LADA?

Publicerad 2016-07-08

"Om jag var barnmorska åt LADA kan jag också vara den som begraver den", säger professor Leif Groop som återigen håller på att rita om diabeteskartan. Bild: Kennet Ruona

Drömmen om att hitta ”diabetesgenen” sprack. Men Leif Groop, professor och flerfaldigt belönad för sin banbrytande forskning, har bidragit till att vi i framtiden kommer att se på typ 2-diabetes på ett helt nytt sätt.
Nu går han i pension och i en intervju med diabetesportalen.se ser han tillbaka på sin händelserika forskarkarriär.

Torskfiske utanför Malmö tillsammans med sin forskargrupp. Det blev napp den gången också! Bild: Sara Liedholm

Arbetsrummet som varit LUDC:s ”sambandscentral” sedan 2006 har tömts på alla personliga tillhörigheter. Diplom och utmärkelser har plockats ned från väggar och hyllor, pärmar och skåp tömts. Bara skrivbordet är sig likt, lika städat och representativt som vanligt.
Det är bara någon dag kvar till pension. En lång och osedvanligt framgångsrik forskarkarriär är på väg att nå sitt slut. Eller slut och slut... en titt i kalendern vittnar inte direkt om ett vanligt pensionärsliv. I augusti väntar Botnia-möte i Finland, därefter Berzelius-symposium om personalized medicine i Båstad och den årliga europeiska diabeteskonferensen  EASD i München. Och då har vi inte kommit längre än september, och så fortsätter det ett tag till.
Men först tänker Leif Groop ha lite semester hemma i Finland och umgås med familj och barnbarn. Och troligtvis fiska lite…
Fiske har blivit en metafor för den forskning han ägnat hela sin karriär åt, genfiske. I över tjugo års tid har han ”fiskat” efter gener som orsakar typ 2-diabetes.

Artikel i Skånska Dagbladet.

Jakten på "diabetesgenen"
I en intervju i en tidningsartikel i Skånska Dagbladet 1994 när Leif Groop precis kommit till Malmö som ny professor från Finland berättar han om jakten på ”diabetesgenen”. ”I bästa fall två, men troligtvis ännu fler”, säger han i artikeln...
I dag har forskarna, med honom själv i spetsen, funnit över 80 gener kopplade till typ 2-diabetes.
- Det är en mycket mer komplex sjukdom än vi trodde då, konstaterar han.
Den tekniska utvecklingen har bidragit till att det blivit mycket enklare att studera människans arvsmassa i detalj.
Leif Groop beskriver det som en teknisk revolution.
- Utvecklingen har varit helt otrolig och helt omöjlig att förutse.
Insikten om att ”diabetesgenen” inte existerade kom stegvis, och i takt med den tekniska utvecklingen har hans aptit på forskningen istället bara vuxit.
- En bra forskare måste hela tiden tänka om, säger han.

Professor Eric Lander fick Groop att börja fiska gener på allvar. Bild: Photos.com

Det tog fart på riktigt när Eric Lander vid Massachusetts Institute of Technology, MIT, i Boston – i dag rådgivare åt president Obama – i mitten av 90-talet frågade om han inte ville komma och “fiska på riktigt” - genfiske. Det ledde bland annat till att de upptäckte de första generna med koppling till typ 2-diabetes.
Några år senare inledde Groop ett samarbete med en av Landers kollegor, David Altshuler som resulterade i den första kartläggningen av människans arvsmassa, det sk genomet. Resultatet ledde till utnämningen av ”Årets genombrott” i tidningen Science 2007.
Sedan dess har han haft vind i segeln.

Kartläggningen av människans arvsmassa utnämndes av tidningen Science till "årets genombrott".

LUDC bildades
Det svenska Vetenskapsrådet utlyste 2006 ett antal sk Linnémiljöer där forskargrupper fick tävla om flera miljoner kronor under tio års tid i syfte att bygga upp starka forskningsmiljöer.
Ansökan lämnades in gemensamt av ett antal forskargrupper vid Lunds universitet och Leif beskriver tillkännagivandet om vilka som skulle få de eftertraktansvärda anslagen ungefär som när vinnaren röstas fram i Melodifestivalen. Ett efter ett lästes de som beviljats anslag upp. När det bara återstod ett anslag kunde Leif Groop inte längre sitta still utan var tvungen att lämna rummet.
Glädjen som utbröt i församlingen när det stod klart att de kammat hem den sista utnämningen visste inga gränser… Det var startskottet för det som i dag är Lunds universitets Diabetescentrum, LUDC.

En strategisk viktig del av nyttjandet av pengarna var att de skulle gå till gemensam infrastruktur, inte som lön till enskilda forskare.
- Duktiga forskare ska kunna dra in pengar själva, säger han.
En annan viktig satsning som lett till de enorma framgångar forskarna gjort, är satsningen på sk ”action groups” där forskarna identifierat en viktig fråga som de samlats kring för att lösa.
Under Leif Groops ledarskap har antalet medarbetare gått från ett antal enskilda forskargrupper till över 300 forskare och teknisk/administrativ personal. Lunds universitets Diabetescentrum är i dag världens största centrum med fokus på diabetesforskning och världsledande på flera områden, inte minst Leifs eget område, genetiken bakom typ 2-diabetes.
I maj i år arrangerades en stor konferens i Malmö för att fira LUDC:s tioårsjubileum. Många av världens främsta forskare inom diabetesområdet var inbjudna och framhöll betydelsen av Leif Groops forskargärning och ledarskap

Ny klassificering av diabetes
Vad har då hänt på 20 år? Drömmen om att med ett enkelt blodprov kunna se vem som befinner sig i riskzonen för typ 2-diabetes lever fortfarande i allra högsta grad. Men nu börjar det på allvar talas om individanpassad vård för diabetes utifrån en ny klassificering av diabetessjukdomarna som Leif Groop står bakom.
Alla som insjuknat i diabetes i Skåne har erbjudits att medverka i Andis (Alla Nya Diabetiker i Skåne) genom att lämna blodprov och svara på frågor. Till dags dato omfattar studien ca 14 000 personer. Utifrån den samlade datan framträder ett antal olika kluster som delar in diabetessjukdomarna på ett helt nytt sätt.
Genom att härleda olika tillstånd till olika gener kan man redan på ett tidigt stadium, innan sjukdomen brutit ut, identifiera personer med ökad risk för olika komplikationer.
- När symptomen blir synliga och diagnosen kan ställas är tragedin redan ett faktum. Att kunna identifiera dem som riskerar allvarliga följdsjukdomar redan innan innebär att sjukvården kan sätta in sina resurser där de behövs mycket tidigare.

I dag står njursjukdomarna; njursvikt, dialys och njurtransplantationer för de största kostnaderna. Fotsår till följd av cirkulationsrubbningar är också ett vanligt problem och amputationer kostar sjukvården enorma summor.
I den 20 år gamla artikeln står det att 100 miljoner människor i världen hade diabetes. Den summan tros år 2030 vara uppe i ofattbara 700 miljoner.
- Det är fruktansvärt, skrämmande och inget man någonsin hade kunnat tro, säger Groop och tillägger:
- Vi kommer aldrig att ha råd att behandla alla och det finns idag inget effektivt sätt. Med den nya klassificeringen kommer vi att kunna satsa på dem som riskerar utveckla de komplikationer som kostar mest och fortsätta de ge de andra råd om ändrad livsstil och vanlig behandling i form av insulin och metformin.

Tillsammans med Tiinamaija Tuomi beskrev Leif Groop LADA år 1986.

Dags att begrava LADA...?
Övertygelsen om att typ 2-diabetes egentligen är flera olika sjukdomar har löpt som en röd tråd genom hela Leif Groops karriär. Hans avhandling från 1982 bär titeln ” Heterogeneity of Type 2 Diabetes – A study of clinical genetic, immunological and metabolic aspects.”.
I mitten av 1980-talet beskrev han och kollegan Tiinamaija Tuomi en ny form av diabetes, LADA (Latent Autoimmune Diabetes in Adults). LADA är en blandning av typ 1- och typ 2-diabetes och är, liksom typ 1, är en autoimmun sjukdom men mildare och drabbar äldre.
I början mötte de dock på motstånd från forskarsamhället.
- De sa att ”det där är bara något som Leif hittat på…”
I dag är LADA en etablerad diagnos och en sökning på Google ger omkring 465 000 träffar.
Därför är det inte utan att man känner draget av historiens vingslag när han mot bakgrund av den nya klassificeringen av diabetes, förpassar LADA till historieböckerna.
- Det är otroligt viktigt för en forskare att kunna förnya sig och tänka om. Och om jag var barnmorska åt LADA kan jag också vara den som begraver den, säger han.
För att den nya kunskapen ska bli vetenskaplig sanning måste resultaten först publiceras och upprepas av andra forskare, och det har tagit tid.
- Det är svårt att bryta dogmer, och jag har också lärt mig att de viktigaste resultaten ofta är de svåraste att få gehör för.

Leif Groop som ung läkare i Finland.

Startade Botnia-studien i Finland
En annan studie som betytt mycket för diabetesforskningen är Botnia-studien.
Som ung läkare och forskare i Vasa i Finland började Leif Groop att samla in data från familjer med diabetes. I dag är registret en av världens största databanker i sitt slag och har genererat en mängd unik information om ärftligheten bakom typ 2-diabetes. Tillsammans med det amerikanska företaget Regeneron Genetics Center ska nu alla deltagarna i Botnia-studien exomsekvenseras, dvs samtliga av deras gener ska kartläggas, vilket är första gången någonsin ett sådant projekt utförs i diabetessammanhang.
Det som gör Leif Groops forskning unik är just att den utgår från familjer.
- Det går inte att bara samla en grupp med diabetes och dra några slutsatser av dem, man måste kunna jämföra med deras föräldrar. Här är Botnia-studien en otroligt viktig resurs, säger han.
- Genom att studera nedärvda mutationer inom familjer kan vi förstå vad som beror på arv och vad som är orsakat av miljön, dvs livsstilen,

Mer pengar direkt till forskningen
Avtalet med Regeneron Genetics Center är värt många miljoner kronor. Och är det något Leif Groop är orolig för inför framtiden så är det finansieringen av stora forskningsprojekt. En viss procentsats av alla externa forskningsanslag, sk overhead, går till gemensamma kostnader och fördelas mellan rektor, fakultet och den institution man tillhör.
- Det tar tid och kostar pengar att söka stora anslag och rapportera och det bekostas inte av något forskningsprojekt, säger Groop som menar att det rimliga vore att en del av overheaden i viss mån därför gick tillbaka direkt till verksamheten.
- Allt fler finansiärer motsätter sig att betala overhead eftersom de vill att pengarna ska gå direkt till forskningen. Det betyder att vi måste hitta medfinansiering någon annanstans ifrån.
Liksom en enskild forskare måste kunna anpassa sig efter förändringar i omvärlden, måste universiteten göra det, menar han.
- Varför tittar man inte på oss och undrar vad det är som gjort oss så framgångsrika? Alla ska behandlas lika och det ska vara så lagom.
Han jämför med FIMM vid universitetet i Helsingfors där han också är verksam.
- Där delar rektor och dekanus på en del och en resten av overheaden går tillbaka till verksamheten.
Risken är att universiteten går samma öde till mötes som skivbolagen sedan Spotify gjorde entré, menar han.
- Jag är rädd för att det kan bli en ekonomisk kollaps.

Det är dags att avsluta intervjun. Ett nytt möte väntar. Sedan en arbetsdag till, och därefter pension. Fast längre bort i byggnaden väntar ett annat rum där han kommer fortsätta som seniorprofessor några dagar i månaden. Fler gener väntar på att hamna på kroken.
- Det blir nog business as usual, säger han med ett leende.

Av: Sara Liedholm

Flash is required!
Individanpassad vård för diabetes - till gagn för miljoner. Filmen är från LUDC:s tioårsjubileum i maj i år.

Senast uppdaterad: 2016-07-01
Webbansvarig:  Redaktionen

diabetesportalen.se, LUDC, CRC, SUS Malmö, Ingång 72, Hus 91, plan 12. 205 00 Malmö. Telefon: 040 39 10 00 (vx)