Risken för avstötning minskar avsevärt om de insulinproducerande cellerna kapslas in med ett ämne från brunalger innan de transplanteras, visar en doktorsavhandling från Uppsala universitet.
Merparten av de patienter som får transplanterade insulinproducerande betaceller slipper helt, eller nästan helt, insulininjektioner under något eller några år. Sedan slutar även de nya betacellerna att fungera.
Avstötningen fortsätter
Två bakomliggande mekanismer kan förklara varför inte de transplanterade cellerna överlever. Den autoimmuna process som dödade de ursprungliga betacellerna och orsakade typ 1 diabetes fortsätter att verka på de nya cellerna. De transplanterade betacellerna, liksom all annan främmande kroppsvävnad, uppfattas som fientlig och stöts bort av kroppens immunförsvar. Därför måste alla transplanterade patienter ta immunhämmande läkemedel för att för att förhindra att det nya organet eller cellerna stöts bort.
Inkapsling med alginat
Nu har forskaren Sara Bohman vid Institutionen för medicinsk cellbiologi vid Uppsala universitet i sin doktorsavhandling visat att om de cellöar som betacellerna finns i, så kallade Langerhanska cellöar, kapslas in med ett ämne från brunalger, alginat, så får öarna ett bättre skydd mot angreppet.
Möss slipper immunhämmande medel
- Genom att placera varje liten ö i en kapsel innan de transplanteras kan öarna skyddas från avstötning, utan att mottagaren behöver tillföras läkemedel som dämpar immunförsvaret, säger Sara Bohman.
Alginat är ett geléliknande ämne som ser ut som små genomskinliga romkorn. Tillsammans med sin forskargrupp fann Sara Bohman att transplantation av 700 inkapslade öar var tillräckligt för att återställa blodsockerkontrollen i diabetiska möss.
Kan förberedas bättre
De inkapslade öar visade sig också vara mycket tåligare för förvaring innan transplantationen.
- Genom att förvara öarna i odlingsskålar kan man vinna tid för att dels hitta en passande mottagare och dels ha möjligheten att förbehandla öarna med olika ämnen som kan göra att de klarar sig bättre efter transplantationen, säger Sara Bohman.
Risk för låga blodsocker
Vid dagens transplantationer av oinkapslade cellöar har man upptäckt att de celler som har till uppgift att höja blodsockernivåerna vid exempelvis fysiskt arbete blir färre efter ingreppet. Detta gör att patienten riskerar att få för lågt blodsocker.
- I våra studier visade det sig att kapseln verkar skydda dessa celler och att de till och med tycks öka i antal.
Celler från andra arter
Eftersom det råder stor brist på mänskliga öar att transplantera kan det i framtiden bli aktuellt att använda sig av insulinproducerande betaceller från djur, till exempel grisar, så kallade xenotransplantationer.
- Vävnad från andra arter är dock extra känslig för avstötning och i det fallet kan en skyddande kapsel vara nödvändig, säger Sara Bohman.
Risk för smittspridning
Avstötningsmekanismerna vid en xenotransplantation är avsevärt mycket kraftfullare än mellan människor. Vidare finns det en risk för smittspridning från djur till människa som är svår att kontrollera. En stark farhåga är att ett smittämne, som människan står helt oskyddad inför, följer med transplanatet vilket skulle kunna få förödande konsekvenser.
Länk till Sara Bohmans avhandling: