Lunds universitet, Medicinska fakulteten

Stöd diabetesforskningen på LUDCVill du vara med och utveckla vården?Efterlysning - släktingar till personer med typ 1 diabetesMin historia - diabetiker berättar

Dödsreceptorer ny markör för typ 2-diabetes och hjärt- kärlsjukdom

Publicerad 2017-12-11

Forskare vid Lunds universitet har funnit att förekomsten av dödsreceptorer i blodet är ett direkt mått på risken att drabbas av hjärt- kärlsjukdomar och typ 2-diabetes.
– Vi ser att personer med kända riskfaktorer som högt blodsocker och blodfetter också har förhöjda nivåer av dödsreceptorer, säger professor Jan Nilsson.

Professor Jan Nilsson.

Högt blodsocker och blodfetter (låga nivåer av HDL, ”det goda kolesterolet”) utsätter kroppens kärl och insulinproducerande betaceller för stress och är kända riskfaktorer för hjärt- kärlsjukdomar och typ 2-diabetes. Långvarig stress skadar cellerna och kan leda till att dödsreceptorer på cellytan aktiverar ett självmordsprogram i cellen.
Ökad celldöd ses vid såväl typ 2-diabetes som åderförkalkning.
– Det som händer när betacellerna skadas är att produktionen av insulin minskar vilket ökar risken för diabetes. I kärlväggen sätter skadorna igång reparationsprocesser som om de inte avslutas normalt leder till utveckling av plack i blodkärlen (ateroskleros). Sprickbildning i sådan plack är den viktigaste orsaken till hjärtinfarkt och stroke, säger Jan Nilsson som är ansvarig för studien.

Ingrid Yao Mattisson, doktorand.

Markör i blod
Dödsreceptorer aktiveras exempelvis vid infektioner då vita blodkroppar som bekämpat ett virus ska rensas bort. Det är sedan tidigare känt att dödsreceptorer kan mätas i blod, men inte huruvida ökad förekomst var kopplad till ökad celldöd vid typ 2-diabetes och åderförkalkning.
Syftet med studien var därför att undersöka om det går att använda ”dödsreceptorer” som en markör som kan kopplas till en pågående vävnadsskada och om den kan användas för att förutspå risken att utveckla hjärt-kärlsjukdomar och typ 2-diabetes.
Resultaten visar att man kan koppla ökad celldöd till förhöjda blodnivåer av tre olika medlemmar av samma ”dödsreceptor-familj” (TNFR-1, TRAILR-2 och Fas).

Förutsäger sjukdomsrisk
Därefter undersöktes sambandet mellan olika riskfaktorer - ålder, BMI, blodfetter, blodsocker och blodtryck - och dödsreceptorerna TNFR-1, TRAILR-2 och Fas i blodprover från 4 742 individer som ingår i befolkningsstudien Malmö Kost Cancer. Prover från 1990-talet jämfördes med risken att drabbas av diabetes, hjärtinfarkt och stroke under de kommande 20 åren.
Resultatet visar tydliga kopplingar mellan förekomsten nivån av dödsreceptorerna i blodet och de olika riskfaktorerna. Höga nivåer av dödsreceptorer var vanligt hos diabetiker vilket talar för en ökad cellstress och risk för skador på olika organ. Hos icke-diabetiker var höga nivåer av dödsreceptorer kopplade till ökad risk att utveckla diabetes och att drabbas av hjärtkärlsjukdom. Det här talar för att nivån av dödsreceptorer i blodet avspeglar den skada som riskfaktorer gör på olika organ.
– Däremot kunde vi inte se att nivån av dödsreceptorer är kopplat till risk att utveckla hjärt- kärlsjukdom hos diabetiker, vilket är en paradox. Vi förstår ännu inte riktigt varför, men det skulle kunna vara så att nivån av biomarkörerna, dvs dödsreceptorerna, hos diabetikerna redan slagit i taket, säger Jan Nilsson.

Hjälp i läkemedelsutveckling
Slutsatsen är att förekomsten av dödsreceptorer i blodet skulle kunna användas som ett mått på en pågående vävnadsskada samt att förutsäga risken att utveckla typ 2-diabetes och hjärt- kärlsjukdom.
–Det här talar för att vi tidigt skulle kunna få en uppfattning om behandling av riskfaktorer minskar skador på betaceller och kärlvägg genom att följa nivån av dödsreceptorer i blodet, säger Jan Nilsson.
– Vi hoppas att man ska kunna använda sig av markören i kliniska studier i framtiden eller när man utvecklar nya läkemedel, säger Ingrid Yao Mattisson, doktorand och den som huvudsakligen utfört studien.

Text och bilder: Sara Liedholm

Fakta om celldöd, dödsreceptorer
process då celler dör
Det finns två former av celldöd: nekros och apoptos
Apoptos, eller programmerad celldöd, sker på ett kontrollerat sätt efter ett förutbestämt schema, genom att cellen krymper och blir rundare, cellkärnan skrumpnar och fragmenteras och hela cellen slutligen sönderfaller i fragment. Till skillnad från annan celldöd orsakar apoptos i regel inte inflammation eller skador på vävnaderna. Apoptos finns för att städa undan celler i en kontrollerad process om inte ska eller kan användas mer, till skillnad från s.k nekros som kan orsaka inflammation och vävnadsskador.
Externt orsakad apoptos sätts i gång av signaler till cellen genom s.k. dödsreceptorer på cellens yta. Ofta är det celler i immunförsvaret som dödar en cell på detta sätt när den t.ex. blivit virusinfekterad.

Källa: Nationalencyklopedin och Ingrid Yao Mattisson

Länk till den vetenskapliga artikeln:

EBioMedicine, publicerad online 24 november, DOI






Senast uppdaterad: 2017-12-12
Webbansvarig:  Redaktionen

diabetesportalen.se, LUDC, CRC, SUS Malmö, Ingång 72, Hus 91, plan 12. 205 00 Malmö. Telefon: 040 39 10 00 (vx)