Lunds universitet, Medicinska fakulteten

Stöd diabetesforskningen på LUDCVill du vara med och utveckla vården?Efterlysning - släktingar till personer med typ 1 diabetesMin historia - diabetiker berättar

Ett läkemedels långa resa från labbet till apotekshyllan

Publicerad 2018-11-05

15 års forskning och utvecklingsarbete till en kostnad av 10-15 miljarder. Ungefär så stor är prislappen för ett nytt läkemedel innan det finns tillgängligt för försäljning. Det allt trängre nålsögat till ett godkännande gör att läkemedelsindustrin knappast chansar på osäkra kort. Men effektiva nya läkemedel som kommer ut på marknaden kan bli mycket lönsamma, i synnerhet om det gäller ett så stort sjukdomsområde som diabetes.

Det är 60 år sedan läkemedlet Metforminkom ut på marknaden.

Processen börjar med en substans som verkar intressant, en substans med potentiellt önskade biologiska effekter i människokroppen. Det kan vara resultatet av grundforskning på universitet eller högskolor, eller på ett forskande läkemedelsföretag. Allt oftare är det ett samarbete med offentliga och privata aktörer.

Beräkningar gjorda av centret Study Drug Development i USA visar att ungefär fem av drygt 5 000 substanser når så långt som till tester på människor. Av de fem sorteras fyra bort i de fortsatta testerna. Anledningarna kan vara att substansen är för giftig eller har för mycket biverkningar i förhållande till den önskade effekten, till exempel att sänka blodsockret eller blodtrycket.

Ju tidigare oönskade effekter, exempelvis biverkningar, upptäcks desto bättre ur ekonomisk synpunkt. Då begravs arbetet och nästa substans står på tur. De få substanser som blir färdiga läkemedel ska då tjäna in både sina egna utvecklingskostnader och kostnaderna för alla dem som inte klarade prövningarna.


Preklinisk och klinisk fas
Utvecklingsarbetet till ett färdigt läkemedel delas schematiskt in i den prekliniska fasen och den kliniska fasen.

Först börjar en grovgallring, en datorbaserad screening, bland de miljoner substanser de stora läkemedelsföretagen har i sina databaser. Det är biologiskt aktiva substanser som tillverkas syntetiskt på kemisk väg. Ursprunget kan mycket väl vara ett ämne i en läkeväxt. Den syntetiska varianten innehåller inte alla de andra hundratals ämnen som finns i växten.

Efter grovgallringen blir några enstaka lovande substanser kvar. De prövas i laboratoriet på exempelvis enstaka levande celler eller bakterier. Faller de väl ut väntar djurförsök.

Djurmodeller
Djurförsök är ofta en tidskrävande fas. En mängd frågor ska få svar. Vilken effekt får substansen i en levande organism? Hur stor ska dosen vara för att få önskad effekt? Hur snabbt kommer effekten och under hur lång tid varar den? Vilka bieffekter kan man se, skadar den kroppen, orsakar den sjukdomar? Är den ofarlig för vuxna individer men skadlig för känsliga foster? 
Till sin hjälp har forskarna ofta framställda djurmodeller, till exempel möss som spontant utvecklar en diabetes som liknar typ 1 diabetes hos människor. Djurmodeller är till hjälp men ger inga säkra svar. Det finns 150 olika sätt att bota ”typ 1 diabetes” hos möss. Inte ett enda sätt att bota människor.
Under denna fas faller åter igen mängder med substanser bort. De höll inte måttet men även de som har gjort det har fortfarande lång väg kvar.

När media rapporterar om lyckade försök att bota allvarliga sjukdomar, cancer, diabetes, demens, är de ibland alltför snabba. Rapporterna bygger ofta på djurförsök vilka i regel är ett nödvändigt men inte tillräckligt steg.

Vidare måste en substans testas på olika djurslag. Om det smärtstillande läkemedlet paracetamol (exempelvis Alvedon) enbart testats på katter hade det varit ett misslyckande. Katter dör av Alvedon men inte hundar och inte heller människor. De första djurförsöken med paracetamol utfördes lyckligtvis på hundar.


Klinisk prövning
Faller de hittills utförda testerna väl ut är ändå inte den prekliniska fasen avklarad, den fortsätter parallellt med den kliniska prövningen.

Nu väntar fas I av den kliniska prövningen. För första gången prövas substansen på människa. Det är nästan alltid frivilliga friska personer som under en tid under noggrann medicinsk övervakning prövar substansen. Fokus ligger på säkerhet och effekt. Samtidigt ska andra forskare finna det bästa sättet att administrera substansen, till exempel som tablett eller som injektion. Till en början är dosen mycket låg för att successivt trappas upp till önskad effekt uppnås.
Har allt gått väl och efter förväntan inleds fas II. Nu ges substansen till ett relativt begränsat antal människor som har den sjukdom eller de symtom man önskar påverka. Fortsatt är säkerheten den viktigaste aspekten. Nu ska även dosstorleken bestämmas för bästa effekt.

I fas III deltar ett större antal patienter och i regel under längre tid. Ska man till exempel undersöka om ett medel mildrar risken att drabbas av en hjärtinfarkt måste studien pågå i flera år innan man har något svar. Frågorna som ska besvaras. Hur påverkas sjukdomen/symtomen av substansen, vilka är bieffekterna och hur är bästa sätt att administrera lämplig dos. 
Under den här fasen jämförs medlets verkan med verkningslös placebobehandling (och inom parantes skrivet – många medel har svårt att konkurrera med placebo).


Etiskt godkännande
Från djurförsöken och framåt måste läkemedelsföretaget ha ett etiskt godkännande av myndigheterna för att utföra sin forskning.

Först nu är det möjligt för läkemedelsföretaget att ansöka om att få registrera substansen som ett läkemedel. Under prövningen granska oberoende experter en omfattande dokumentation av de studier som har utförts. Ansökningshandlingarna kan bestå av tiotusentals sidor tryckt dokumentation.

Myndigheterna väger för och emot, goda effekter mot bieffekter och medlets riskprofil. Efter ett godkännande och det nya läkemedlet börjar säljas fortsätter forskningen under lång tid. Det kallas ofta för fas IV. Syftet är att upptäcka sällsynta biverkningar och att kontinuerligt utvärdera långtidseffekter. Även konkurrenter granskar medlet i stora studier för att jämföra det nya med redan befintliga läkemedel. Tillför det nya medlet något nytt eller blir det bara ett av många liknande preparat?



Billigare kopior
Efter 10 till 15 år löper patentet ut. Då kan konkurrenterna lansera billiga kopior (så kallad generika) som kan säljas mycket billigare. De har ju inte haft miljarder i utvecklingskostnader. 
Ändå kan ett företags orginalpreparat ge mycket stora vinster så länge de är ensamma om sitt läkemedel. Läkemedelsindustrin har varit en av världens mest lönsamma branscher men så är det kanske inte längre, eller så är det inte längre så inom en snar framtid. Kostnaderna för att ta fram ett läkemedel skenar, under de senaste åren har summan fördubblats och allt färre nya orginalpreparat når apotekshyllorna.

Text: Tord Ajanki
Bilder: Wikimedia Commons

Läs också: Metformin – trotjänaren bland diabetesmedel

Senast uppdaterad: 2018-11-06
Webbansvarig:  Redaktionen

diabetesportalen.se, LUDC, CRC, SUS Malmö, Ingång 72, Hus 91, plan 12. 205 00 Malmö. Telefon: 040 39 10 00 (vx)