En undersökning där tre typ 1 diabetiker, som fått både njure och bukspottkörtel transplanterade, deltog visar att det är den ursprungliga autoimmuna processen som förstör de nya insulincellerna. Bukspottkörtelns andra funktioner och njuren går fria från angreppet.
Två av patienterna fick antikroppar i blodet lång tid innan blodsockerkontrollen började svikta. Den tredje patienten hade antikroppar såväl före som direkt efter transplantationen. När antikropparna uppträdde var det ett tecken på att immunsystemet hade börjat angripa också de nya transplanterade insulincellerna. Det vill säga, samma process som var orsaken till att patienterna insjuknade första gången i typ 1 diabetes dödade också de transplanterade cellerna.
Ett bevis för att det inte handlar om direkt avstötning som är den stora risken vid alla sorters transplantationer, utan att angreppet var speciellt riktat mot insulinproducerande betaceller, är att den nya njurens och bukspottkörtelns funktioner för matsmältning fungerade bra.
Forskarna från Miami och Seattle I USA kunde vidare bekräfta vad antikropparna berättade med direkta biopsier från de transplanterade betacellerna ungefär ett år efter att blodsockret hade börjat svikta.
I biopsierna kunde de se att cellerna var inflammerade och att många redan hade dött. Många av dem hade lite eller inget insulininnehåll. Inflammation är en vanlig konsekvens när immunsystemet angriper olika sorters vävnad.
Den grundläggande process som gjorde att de tre insjuknade i typ 1 diabetes upprepades alltså även mot de nya betacellerna: Först uppträdde antikroppar vilka efterhand ökade i mängd.
Sedan, fast lång tid efteråt, blev blodsockerkontrollen successivt allt sämre och mätningar av C-peptid, som är ett mått på insulinproduktion, visade att allt mindre mängd insulin utsöndrades ur cellerna.
Som alla transplanterade patienter tog även de här tre läkemedel som hämmar immunsystemet. Det är nödvändigt för att förhindra att nya celler och organ inte stöts bort av kroppens immunförsvar. Behandlingen skyddade också den nya njuren och bukspottkörteln men i längden inte betacellerna.
Patienterna, två män och en kvinna, hade haft typ 1 diabetes i många år. Ingen av dem hade någon egen insulinproduktion kvar. Efter transplantationen kunde alla tre sluta ta insulin en tid. Två av patienterna klarade sig utan i fem år, en i nio år.
Text: Tord Ajanki
Bild: Rafost/dreamstime
Undersökningen är publicerad i tidskriften Diabetes
Senast uppdaterad: 2010-03-16
Webbansvarig: Redaktionen