LUDC

Ineffektiv fettnedbrytning kan ligga bakom övervikt

Utskriftsvänlig version

Publicerad 2018-06-01

Till originalsidan

Långsiktig viktuppgång kan i vissa fall förklaras av nedsatt förmåga att omsätta fett, visar en ny studie från Karolinska Institutet som publiceras i den ansedda tidskriften Cell Metabolism. Känsliga individer kan behöva mer intensiva livsstilsförändringar för att undvika övervikt och typ 2-diabetes, menar forskarna som nu utvecklar en metod för att mäta förmågan till fettnedbrytning.

Forskare har länge letat efter förklaringar till att människor är olika benägna att utveckla övervikt, fetma och typ 2-diabetes. Förutom livsstilsfaktorer som kost och fysisk aktivitet har fysiologiska skillnader i kroppens energiomsättning misstänkts kunna spela in, vilket på lång sikt skulle bidra till olika viktutveckling för olika individer.

Analyserat vävnadsprover
– Vi har misstänkt att det finns fysiologiska mekanismer i fettväven som bidrar till att vissa blir överviktiga medan andra förblir normalviktiga, trots att de kanske har liknande livsstil. Nu har vi hittat en sådan mekanism, säger Mikael Rydén, professor i klinisk och experimentell fettvävsforskning vid institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet.
I den aktuella studien har forskarna analyserat vävnadsprover från magens underhudsfett hos kvinnor som lämnat prover före och efter en uppföljningsperiod på cirka tio år. Resultaten visar att fettcellernas förmåga att frisätta fettsyror, en process som kallas lipolys, vid det första vävnadsprovet kunde användas för att förutsäga vilka kvinnor som skulle ha utvecklat övervikt och typ 2-diabetes vid studiens slut. Forskarna kunde också se att dessa kvinnor hade minskad aktivitet i ett litet antal specifika gener som är involverade i lipolys.

Kan inte växla när det behövs
Lipolys innebär att en fettcell frisätter fettsyror som sedan används för att bland annat förbränna energi i musklerna. Forskarna skiljer mellan basal lipolys, som sker kontinuerligt, och hormonstimulerad lipolys som sker som svar på ett ökat energibehov. Fettcellerna från de kvinnor som senare utvecklade övervikt hade en hög basal, men låg hormonstimulerad lipolys, vilket gav cirka tre till sex gånger ökad risk för viktuppgång och utveckling av typ 2-diabetes.
– Det är ungefär som en bil som går på hög tomgång men som har förlorat sin förmåga att lägga i en växel när det behövs. Den sammantagna effekten blir att fettcellerna på lång sikt tar upp mer fett än de gör av med, säger Mikael Rydén.

Identifiera riskindivider
Forskarna upptäckte först sambandet i en grupp om 54 kvinnor som lämnade det första vävnadsprovet mellan 2001 och 2003 och följdes upp efter 13 år. Därefter upprepades analysen hos 28 andra kvinnor som lämnade sitt första vävnadsprov 1998 och följdes upp tio år senare, med samma resultat.
Ett av forskarnas mål är att hitta sätt att identifiera individer som löper risk att utveckla övervikt och typ 2-diabetes. Analyser av fettvävnad är dock relativt resurskrävande och kan bara göras av speciella laboratorier. Därför har forskarna utvecklat en algoritm baserat på enkla kliniska och biokemiska parametrar från hundratals individer, för att indirekt kunna uppskatta fettcellernas frisättning av fettsyror och därmed förutspå viktuppgång.

– Resultaten behöver nu bekräftas i större studier och även för män, men vi hoppas kunna utveckla ett kliniskt användbart sätt att identifiera individer med ökad risk att utveckla övervikt och typ 2-diabetes. Dessa individer kan behöva mer intensiva livsstilsåtgärder än andra för att behålla en god hälsa, säger Mikael Rydén.

Källa: Pressmeddelande från Karolinska institutet
Bild: Wikiemedia Commons

Länk till artikeln i den vetenskapliga tidskriften Cell Metabolism

Senast uppdaterad: 2018-06-04
Webbansvarig:  Redaktionen


diabetesportalen.se, LUDC, CRC, SUS Malmö, Ingång 72, Hus 91, plan 12. 205 00 Malmö. Telefon: 040 39 10 00 (vx)