Lunds universitet, Medicinska fakulteten

Stöd diabetesforskningen på LUDCVärldsdiabetesdagen i Malmö - 5 november, Malmö LiveVill du vara med och utveckla vården?Efterlysning - släktingar till personer med typ 1 diabetesMin historia - diabetiker berättar

Jimmy fick insulinceller transplanterade

Publicerad 2014-12-10

Flash is required!
För drygt ett år sedan transplanterades Jimmy Norgren med insulinproducerande celler från en avliden donator. Här berättar han om livet före och efter transplantationen i väntan på ytterligare en operation med påfyllning av nya celler.

Transplantation av insulinproducerande ö-celler är i sig ett enkelt ingrepp och resultaten är oftast mycket positiva. Patienterna får en avsevärt bättre blodsockerkontroll och en mer lättskött diabetes.
Hindren för att många fler skulle kunna få en transplantation är två. Dels en skriande brist på celler att transplantera och dels de biverkningar de nödvändiga immunhämmande läkemedlen har.

En insulinproducerande ö-cell.

- För flesta patienter är det bättre att fortsätta med insulin än att ta de medicinerna som förhindrar att de transplanterade cellerna dör. Bara några få procent har så svår diabetes att det är värt att ta biverkningarna och då handlar det framför allt om de som har upprepade och så djupa blodsockerfall att de förlorar medvetandet, konstaterar Olle Korsgren.
Han är överläkare på Akademiska sjukhuset i Uppsala och professor i transplantationsimmunologi vid Uppsala universitet. Hans forskningsfokus ligger på att utveckla metoder som gör resultaten av transplantation av ö-celler bättre.

Svåra biverkningar

För att ett transplanterat organ eller celler inte ska förstöras av kroppens immunförsvar måste patienten ta mediciner som dämpar försvaret och listan på läkemedlens oönskade effekter är lång.
Större infektionskänslighet, ökad risk för cancer, neurologiska störningar, högre blodtryck, försämrade blodfetter och njurpåverkan.

Brist på celler

Bristen på ö-celler att transplantera är ett annat hinder för att fler patienter kan komma ifråga. Cellerna kommer från avlidna och i regel behövs det två till tre donatorer för att antalet celler ska bli tillräckligt högt.
De transplanterade cellerna hamnar, trots de immunhämmande läkemedlen, i en fientlig miljö. Hälften av dem dör inom loppet av en minut. Men de överlevande lyckas på några veckor växa fast i levern. De får tillräcklig syre- och näringstillförsel och börjar producera och utsöndra insulin. De gör det enbart vid behov, det vill säga när halten av socker i blodet stiger över det normala.

Stöttar med insulininjektioner

I många fall fortsätter patienten att injicera insulin, fast i lägre mängd än innan transplantationen för att stötta de transplanterade cellerna så att de inte ska stressas av för höga sockerhalter i blodet.
Om det injicerade insulinet i stort motsvarar korppens behov behöver de transplanterade cellerna bara utsöndra insulin för att hålla blodsockret normalt. Risken för allvarliga insulinkänningar minskar dramatiskt.
Som det har fungerat hittills har med tiden de transplanterade cellernas förmåga att utsöndra insulin minskat men eftersom metoderna fortlöpande blir allt bättre är det svårt att säga hur länge efter en transplantation blodsockret är normalt, eller nästan normalt. Det finns patienter som transplanterades för många år sedan och som fortfarande har stor nytta av ingreppet.

Olle Korsgren.

Relativt enkelt ingrepp

Transplantation av cell-öar är ett betydligt enklare ingrepp än en transplantation av en hel bukspottkörtel. En kateter förs in i vena porta, blodkärlet som leder till levern. Därefter får cellerna droppa in i levern. Ingreppet är över på en halvtimme.
Ska transplantationer av ö-celler bli verklighet för fler än i dag, kanske för en majoritet av alla diabetiker, måste problemet med de immunhämmande läkemedlens biverkningar lösas och tillgången på celler att transplantera att öka.
Forskning om olika sätt att skydda cellerna från immunsystemets angrepp är intensiv, till exempel att kapsla in cellerna så att immunförsvaret inte kommer åt dem.
Idag står det främsta hoppet till lära sig att styra utvecklingen av stamceller till insulinproducerande celler. Också inom det området är forskningen omfattande.
- Transplantation är än så länge inte en bot. Det är en behandling för patienter som har så svår diabetes att den förstör deras liv, säger Olle Korsgren.

Text: Tord Ajanki
Bild: MalmöBild (Olle Korsgren) och Uppsala universitet (ö-cell)

Senast uppdaterad: 2014-12-10
Webbansvarig:  Redaktionen

diabetesportalen.se, LUDC, CRC, SUS Malmö, Ingång 72, Hus 91, plan 12. 205 00 Malmö. Telefon: 040 39 10 00 (vx)