Lunds universitet, Medicinska fakulteten

Stöd diabetesforskningen på LUDCVill du vara med och utveckla vården?Efterlysning - släktingar till personer med typ 1 diabetesMin historia - diabetiker berättar

Kärnvapenprov berättar om blodkärlens farliga fettplack

Publicerad 2010-04-08

Kärnvapenproven spred stora mängder kol-14 i atmosfären.

Vid de atmosfäriska provsprängningarna av kärnvapen på 1950- och 60-talen ökade halten av kol-14 i atmosfären dramatiskt.
Nu har lundaforskare utvecklat en metod för att mäta kolhalten i aterosklerotiska plack på patienter. Mätningar som avslöjar hur gamla och hur farliga placken är.

Isabel Goncalves.

- Dels är viktigt ta reda på om placken är stabila eller instabila inför en operation. Dels får vi med den här metoden helt nya möjligheter att lära oss om hur plack bildas, säger Isabel Goncalves, docent på Lunds Universitets Diabetescenter (LUDC) och läkare på Kardiologiska kliniken, Skånes universitetssjukhus i Malmö.
Hon publicerar nu tillsammans med forskare från kärnfysik och kvartärgeologi vid Lunds universitet resultaten av mätningarna med kol-14-metoden i tidskriften Circulation Research.

Baklänges tidtabell

Allt levande tar upp kol-14 ur atmosfären. När organismen dör, en växt, ett djur eller en människa, upphör upptaget och kolet sönderfaller radioaktivt i en bestämd takt med en halveringstid på ungefär 5730 år. Nedbrytningen fungerar som en tidtabell bakåt i tiden som visar hur gammalt materialet är.
Metoden förändrade i grunden exempelvis arkeologins möjligheter att åldersbestämma fornlämningar och fossil, allt från träkol och ben till mumier.

Tas upp i världshaven

Provsprängningar av kärnvapen i slutet av 1950- och början av 1960-talet innebar en kraftig ökning av halten kol-14 i atmosfären som sedan spreds jämnt över jordklotet. Sedan dess har mängden minskat relativt snabbt och i känd takt.
- Det beror inte på radioaktivt sönderfall utan på att kol-14 tas upp i framför allt världshaven, säger Kristina Stenström, docent i kärnfysik på Lunds universitet, som utfört mätningarna.

Kristina Stenström.

Bombpulsen för 50 år sedan

Det är kol-14 som härstammar från bombpulsen för drygt 50 år sedan och den snabbt minskade mängden forskarna utnyttjar för att åldersbestämma de fettrika placken i väggarna på blodkärlen som ligger bakom hjärt- kärlsjukdomar som infarkter, stroke och kärlkramp.
- Vi har egentligen inte haft en aning om hur snabbt eller långsamt ett aterosklerotiskt plack bildas, säger Isabel Goncalves.

Instabilt och farligt

Plackens byggstenar består av härsket fett från blodet, inflammerade vävnader och döda celler. Ju mer instabilt ett plack är desto farligare är det. Brister det i halspulsådern kan delar följa med blodbanan upp till hjärnan, fastna i ett trängre blodkärl och orsaka stroke. Sker samma sak i hjärtats kranskärl är infarkten ett faktum.
Placket kan också bli så stort att det på plats nästan helt täpper till ett blodkärl.

Plack från halspulsådern

- Risken när man opererar bort plack som sitter i halspulsådern är just att en bit lossnar och går upp i hjärnan, säger Isabel Goncalves och konstaterar att kunskapen om hur plack bildas kan komma att få stor klinisk betydelse.
- Ja, då vet vi vad vi ska satsa på att göra till största möjliga nytta med minsta möjliga risk, säger hon.
I den nu publicerade studien redovisar Isabel Goncalves och Kristina Stenström resultatet av åldersbestämningarna från olika delar på tio plack som opererats bort från halspulsådern.

Ett plack från halspulsådern.

Växer långsamt

- I en accelerator-masspektrometer går det att noggrant fastställa mängden kol-14 i plack eller annan vävnad. 25 mikrogram kol är nog för att avgöra hur gammalt det är, säger Kristina Stenström.
Mätningarna visar att plack bildas över en längre tid. I genomsnitt var de äldsta delarna av placket tio år gamla. Den yngsta delen med snabbast tillväxt och därmed störst instabilitet var genomgående den del forskarna kallar för ”kappan”.
- Så, kanske är det den som är viktigast att rikta behandling mot, säger Isabel Goncalves.

Biobank med plack

Den nya kunskapen om plackens långsamma utveckling förklarar också varför försök att reducera plackstorleken med exempelvis läkemedel av typen blodfettssänkande statiner inte har varit tillräckligt effektiva för att minska plackets storlek.
Undersökningen har varit möjlig tack vare tillgången till accelerator-masspektrometrar, av Sveriges två finns den ena i Lund, och tack vare den biobank med cirka 500 bortopererade plack som hjärt- kärlforskarna på Lunds Universitets Diabetescenter har samlat.

Text: Tord Ajanki
Bild: Argus/dreamstime (bombexplosionen)

Undersökningen är publicerad i tidskriften Circulation Research

Senast uppdaterad: 2010-04-08
Webbansvarig:  Redaktionen

diabetesportalen.se, LUDC, CRC, SUS Malmö, Ingång 72, Hus 91, plan 12. 205 00 Malmö. Telefon: 040 39 10 00 (vx)