Transplanterade betaceller producerar i regel insulin som de ska och patienten slipper insulininjektioner. Men cellerna är kortlivade. Nu har svenska forskare hittat en möjlig förklaring till celldöden.
Transplantation av insulinproducerande betaceller har pågått i flera decennier. Hundratals patienter har fått nya friska celler och ingreppet som är enkelt, cellerna sprutas in i levern, går vanligtvis bra. Resultatet blir att patienten inte längre behöver injicera insulin och att blodsockerkontrollen blir avsevärt bättre. Problemet är att cellerna efter en tid, vanligtvis ett till två år, dör och att insulinproduktionen upphör.
Svårt studera på människor
- Vi har studerat detta på möss men av naturliga skäl har det varit svårt att göra på människor. Nu har vi fått möjlighet att undersöka sådana transplantat hos en person med typ 1-diabetes, säger Gunilla T. Westermark, universitetslektor i cellbiologi i ett pressmeddelande från Linköpings universitet. '
Okänd mekanism
Teorierna om varför cellerna dör är flera. Är det patientens autoimmuna sjukdomsprocess som dödade de egna betacellerna som fortsätter och också förstör transplantatet? Är det de immunhämmande läkemedel som alla transplanterade måste ta som skadar de nya betacellerna? Är det något vid själva överföringen av de nya cellerna som utsätter dem för så stor stress att de inte överlever?
Tre portioner betaceller
Forskare vid Linköpings och Uppsala universitet har obducerat en 55-årig man med typ 1 diabetes som avled av en hjärtinfarkt. Mannen hade fått tre portioner betaceller vid tre skilda tillfällen. Den sista bara ett halvt år innan han dog.
Sviktande blodsockerkontroll
De två första transplantationerna, när mannen var 50 år, gjordes med några månaders mellanrum och efter det behövde han inte längre under något år ta insulininjektioner. När den tredje transplantationen utfördes hade han en låg dos insulin därför att blodsockerkontrollen började svikta.
Symtom på cellstress
- Vi vet sedan tidigare att bildning av proteinet amyloid är ett stressymtom som leder till celldöd vid typ 2-diabetes. Kanske är det samma sak som händer vid en transplantation, då cellerna också utsätts för hög stress, säger Gunilla T. Westermark. Mycket riktigt, vid obduktionen fann forskarna att nästan hälften av de transplanterade cellerna, 43 procent, hade klumpar av amyloidtrådar i sig.
Läkemedel som räddar cellerna
"Den utbredda amyloidbildningen kan tyda på en hittills okänd mekanism som förklarar den fortlöpande funktionsförlusten i transplanterade öar" skriver forskarna. Upptäckten kanske banar väg ett nytt läkemedel som förhindrar amyloidbildningen på ett tidigt stadium eller att ändra metoderna vid transplantationen för att minska stressen för öarna.
Text: Tord Ajanki
Undersökningen är publicerad i tidskriften New England Journal of Medicin