Matvanor viktigare än viktigaste riskgenen för fetma
Publicerad 2009-09-10
-
- Emily Sonestedt.
Risken att bli fet är två och en halv gång högre för den som har dubbel uppsättning av den mest kända riskgenen för övervikt och fetma. Men bara om fettkonsumtionen är hög. Mindre fett i maten neutraliserar fettgenens skadeverkningar.
- Det betyder att det avgörande är vad man äter. I vart fall när det gäller FTO-genen, den klart viktigaste fetmagenen som hittills upptäckts, säger Emily Sonestedt, forskare i Marju Orho-Melanders grupp på Lunds Universitets Diabetescenter.
Emily Sonestedt är huvudförfattare till undersökningen som nu publiceras i tidskriften American Journal of Clinical Nutrition.
Många har riskgenen
Flera studier har tidigare sett att mycket motion minskar inverkan av fetmagenen men detta är den första där FTO-genens effekt sätts i relation till individers matvanor.
Riskvarianten på FTO-genen (fat mass and obesity associated) är vanlig i befolkningen. 17 procent har den i dubbel uppsättning, det vill säga har ärvt den av båda föräldrarna. Ytterligare drygt 40 procent i enkel uppsättning.
Svårt beräkna matvanor
- Det är svårt att med någorlunda säkerhet beräkna hur mycket olika människor äter vilket nog är en av anledningarna till att ingen gjort detta tidigare. Men vi har så bra data att det blir meningsfullt, konstaterar Emily Sonestedt.
Uppgifterna kommer från den stora undersökningen Malmö Kost-Cancer där en minutiös kartläggning av kostvanor gjordes med bland annat ett omfattande frågeformulär, en lång intervju och en matdagbok som deltagarna själva förde.
Mycket fett i maten
När matvanorna hos bärare av den dubbla riskvarianten för fetma analyserades framträdde mönstret tydligt. Risken för fetma var kraftigt ökad bara om fettkonsumtionen var hög.
- Ja, hos dem vars kost innehöll mindre än 41 procent fett i energimängd var fetma inte vanligare trots den ärftliga risken, säger Emily Sonestedt.
-
- Fet mat och riskgen för övervikt ligger bakom fetman.
Reglerar aptiten
FTO-genen är aktiv i hypotalamus, en del av hjärnan som reglerar aptit och mättnadskänsla, och riskvarianten har kopplats till ökat energiintag, speciellt i form av fett.
- Det kan vara så att bärare av riskgenen inte blir mätta lika snabbt av fett. Därför äter de mer och går upp i vikt, säger Emily Sonestedt.
Inte slav under generna
Fyndet att riskvariantens skadliga effekt upphävs med ändrade matvanor kan, tillsammans med kartläggningen av andra fetmageners verkan, leda till en bättre och mer individualiserad kostrådgivning för den som vill undvika att gå upp i vikt.
- Det visar att vi inte är slav under våra gener. Även om vi föds med en ärftlig belastning för fetma är livsstilen viktig, säger Emily Sonestedt.
Text: Tord Ajanki
Bild: Stig-Åke Jönsson/MalmöBild och Corbis
Undersökningen är publicerad i tidskriften American Journal of Clinical Nutrition
- Fat and carbohydrate intake modify the association between genetic variation in the FTO genotype and obesity
- Läs mer på diabetesportalen.se
Senast uppdaterad: 2010-03-15
Webbansvarig: Redaktionen