När diagnosen typ 1 diabetes ställs finns det fortfarande kvar fungerande insulinproducerande betaceller. Om de kunde räddas vore mycket vunnet – kontrollen av blodsockret blir enklare och risken för komplikationer mindre.
Nu visar ett internationellt forskarlag att behandling med ett redan godkänt läkemedel bromsar förstörelsen av betacellerna.
Medlet, rituximab, är en så kallad monoklonal antikropp och används bland annat för att behandla cancer i lymfkörtlarna. Anledningen till att forskarna valde att pröva rituximab är att det angriper och förstör en grupp celler i immunsystemet, B-lymfocyter.
Spelar en viktig roll
Det är inte helt känt hur B-lymfocyter deltar i det angrepp som immunsystemet gör på kroppens egna betaceller och som resulterar i typ 1 eller LADA-diabetes. En teori är att de påverkar en annan sorts lymfocyt, T-cellerna, vilka man vet spelar en nyckelroll i attacken som dödar de insulinbildande betacellerna.
- Våra resultat visar att B-cellerna spelar en viktig roll vid det autoimmuna angrepp som leder till typ 1 diabetes och att om de förstörs hejdas angreppet, säger Philip Raskin, professor i internmedicin vid universitetet i Dallas, USA och en av författarna till undersökningen som publiceras i New England Journal of Medicine.
Noggrann uppföljning
78 patienter, vilka som längst hade haft diagnosen typ 1 diabetes i hundra dagar, och var i åldrarna 8 till 40 år behandlades antingen med rituximab-dropp eller med ett dropp som inte innehöll någon verksam substans, så kallad placebobehandling. Två tredjedelar av patienterna fick aktiv behandling, en tredjedel placebo. Behandlingarna gavs fyra gånger under tre veckors tid.
Därefter kontrollerades deltagarna var tredje månad under ett år. Forskarna undersökte hur stor egen insulinproduktion patienterna hade, mätt som C-peptid. Deras behov av injicerat insulin och deras blodsockerkontroll följdes också.
Forskarna höll också noggrann kontroll på om behandlingarna hade gett biverkningar.
Mer egen insulinproduktion
Resultaten ett år efter behandlingarna hade de som fått rituximab bättre värden på C-peptidnivå i blodet, i medeltal var 20 procent högre. Den största skillnaden sågs sex månader efter att studien inleddes och rituximab-behandlingen verkade ha störst effekt bland de yngsta deltagarna.
De deltagare som hade fått rituximab hade också bättre blodsockerkontroll, långtidsvärdet HbA1c var i medeltal 6,76 procent jämfört med placebogruppens 7,00 procent. Deras behov av injicerat insulin var också mindre.
Fler biverkningar
Biverkningarna var fler i rituximab-gruppen men de var inte allvarliga slaget och uppträdde framför allt efter det första behandlingstillfället. De vanligaste biverkningarna var hudirritation vid insticksstället och besvär från mag- tarmkanalen.
- Exakt på vilket sätt rituximab påverkar typ 1 diabetes är inte klarlagt men resultaten visar tydligt att manipulation av B-lymfocyter kan vara ett nytt och effektivt sätt att försöka bromsa den autoimmuna processen, kommenterar Philip Raskin.
Forskargruppen fortsätter att följa studiedeltagarna för att utvärdera effekterna på längre tid än ett år.
Mindre risk för komplikationer
Även den minsta lilla egna insulinproduktionen är betydelsefull då betacellerna läser av och svarar på en ökad blodsockerhalt med insulinutsöndring. Det innebär att det egna insulinet fungerar som ett stöd till det injicerade bara när det finns behov för det.
Konsekvensen blir att det är lättare att hålla en jämn blodsockerhalt och långtidsundersökningar har visat att risken för komplikationer då minskar.
Text: Tord Ajanki
Bild: dreamstime
Länk till en sammanfattning av undersökningen i New England Journal of Medicine