Motionsspåret kompenserar inte för sofflocket

Genom att minut för minut mäta pulsen under fyra dygn på friska medelålders män och kvinnor fick forskarna fram ett individuellt värde för var och en av deltagarna på hur fort hjärtat slår när man är vaken men i stillhet, den så kallade vilopulsen.
Alla värden som var 1,75 gånger över vilopulsen karaktäriserade forskarna som fysisk aktivitet.

Omfattande undersökningar
Minutregistreringen gjorde det möjligt att se hur länge var och en av 376 deltagarna var fysiskt passiva respektive fysiskt aktiva.
Registreringen av hjärtslagen kombinerades med en omfattande undersökning när studien började och en likadan undersökning drygt fem år senare när studien avslutades.

Insulinhalt i blodet
Deltagarnas kondition mättes bland annat med hjälp av test på en träningscykel och även deras kroppsvikt, andel fett i kroppen, midjemått och BMI registrerades. Dessutom mättes deras halt av insulin i blodet och det var framför allt det värdet forskarna var intresserade av att följa.

Förstadium till diabetes
Provet ger ett svar på hur insulinkänsliga kroppsvävnaderna är. Ju större motståndet är desto mer insulin måste utsöndras för att hålla blodsockret på normala nivåer. När insulinutsöndringen inte längre kan kompensera för motståndet blir typ 2 diabetes ett faktum. Insulinresistens är en av de mekanismer som kan leda till typ 2 diabetes.
Höga insulinnivåer i blodet har även ett samband med hjärt- kärlsjukdom och vissa cancerformer.

Tiden på sofflocket avgör
Det är sedan tidigare känt att fysisk passivitet leder till högre insulinnivåer vilket också den nu publicerade undersökningen kunde bekräftade.
Det mer oväntade resultatet var att även de fysiskt aktiva som regelbundet motionerade men som var mycket inaktiva när de inte tränade hade höga insulinnivåer i blodet. Det är alltså inte träning som är avgörande utan den tid man är fysiskt inaktiv.

Överviktiga fysiskt inaktiva
Forskarna såg också en säkerställd tendens att de deltagare som var mer överviktiga när studien startade inte bara motionerade mindre utan att det också var en bra förutsägelse för att de skulle vara än mer fysiskt inaktiva när undersökningen avslutades fem år senare.

Folkhälsoperspektiv
“Ur ett folkhälsoperspektiv visar våra resultat att det behövs rekommendationer inte bara om att vara fysiskt aktiv utan även om att reducera den tid man är helt fysiskt inaktiv.” skriver forskarna.

Text: Tord Ajanki
Bild: Fancy

Undersökningen är publicerad i tidskriften Diabetes

• Objectively measured sedentary time may predict insulin resistance, independent of moderate and vigorous physical activity