För några tusen år sedan ökade en tidigare ovanlig genetisk variant snabbt i befolkningen. Då kunde den betyda skillnaden mellan överlevnad eller undergång. I dagens samhälle bidrar samma genvariant till övervikt och diabetes.
Enligt forskare på Stanford universitet i Kalifornien, USA, uppstod den moderna riskvarianten genom en mutation för mellan 2 000 och 12 000 år sedan. Den var ovanlig så länge människan försörjde sig som jägare och samlare. Ökningen skedde i samband med att befolkningar i dagens Europa och Asien blev jordbrukare.
Förhållandevis små grupper av människor lämnade Afrika någon gång för omkring 60 000 år sedan. De spred sig, först till Europa och Asien och sedan till resten av världen och är ursprunget till alla befolkningar i världen utanför Afrika.
En genvariant som innebär en fördel blir vanligare i en befolkning. Bäraren har större chans att överleva och fortplanta sig. Forskarna kallar det för positiv selektion.
Med införandet av jordbruk och djurhållning för omkring tiotusen år sedan i delar av Asien och Europa kunde befolkningen växa snabbt. Men det innebär också ett stort beroende av jordbruket. Vid de regelbundna nödåren med missväxt var svälten ett faktum.
Jägar- och samlarfolk levde i mindre grupper och troligen var de inte lika utsatta vid exempelvis torka, menar forskarna från Stanford.
Det var jordbrukarnas levnadsförhållanden som gav bärare av den nya genvarianten en fördel under svåra tider. Den selekterades ut i befolkningen.
Idag är den moderna genvarianten tio gånger vanligare bland européer och asiater jämfört med afrikaner, 50 procent mot fem procent.
Forskarna har jämfört hur vanlig genvarianten är i befolkningar i Nigeria, Kina, Japan och människor med europeiskt ursprung.
- Den stora skillnaden i befolkningarna säger oss att genvarianten innebar en fördel för jordbrukarna men inte för jägarna-samlarna, säger Sheau Yu Hsu som är ansvarig författare till den nu publicerade undersökningen.
Genvarianten deltar i regleringen av hormonet GIP (glukosberoende insulinotropisk polypeptid). Hormonet utsöndras från tarmen efter en måltid och stimulerar de insulinproducerande betacellerna att utsöndra mer insulin till blodbanan.
Diabetesmedel av typen glipitiner har som verkansmekanism att öka koncentrationen av GIP.
Jämfört med den gamla genvarianten gjorde den nya att blodsockernivåerna låg något högre, under tider med hungersnöd kan vara avgörande för överlevnaden.
- De högre blodsockernivåerna var viktiga när undernäring hotade, framför allt var de viktiga för att gravida kvinnor ska kunna fullfölja en lyckosam graviditet. Därför ökade den nya genvarianten i befolkningen, säger Sheau Yu Hsu.
En undersökning av 123 gravida östasiatiska kvinnor bekräftade genvariantens betydelse för blodsockernivåerna. De kvinnor som hade den modernare varianten i dubbel uppsättning (ärvd av båda föräldrarna) hade mer än dubbelt så hög risk att utveckla högre blodsockernivåer högre än de rekommenderade. Jämfört med de som bär den gamla genvarianten var skillnaden 48,3 procent mot 26,9 procent.
- Den euro-asiatiska befolkningen fick liksom alla folk kämpa för att överleva, särskilt när det blev missväxt. Nu har vi på en molekylär nivå börjat precisera hur de gjorde det, säger Sheau Yu Hsu.
Idag har fördelen med förhöjda blodsockervärden och bättre motståndskraft mot undernäring vänts till en nackdel. De genvarianter som under lång tid selekterats ut som värdefulla i omgivningen har med dagens radikalt förändrade levnadsförhållanden blivit en hälsofara. Vår tids överflöd på lättillgänglig och kaloririk är den främsta orsaken till den globala och snabbt växande farsoten av övervikt och typ 2 diabetes.
Text: Tord Ajanki
Bild: Dreamistime
Undersökningen är publicerad i tidskriften Diabetes
Senast uppdaterad: 2011-02-16
Webbansvarig: Redaktionen