Nytt laboratorium ska ge värdefull kunskap

Nordiskt nätverk

Cellöarna utvinns i ett laboratorium i Uppsala. Det är de celler som av olika skäl inte kan användas för transplantationer till diabetespatienter som går till forskning. Ett nätverk av forskargrupper i "Nordic network for clinical transplantation" delar på de dyrbara cellerna.
– Också här kommer det nog att bli konkurrens mellan grupperna om att få forska på cellöarna, konstaterar forskaren Malin Fex som tillsammans med kollegan Jalal Taneera ska bygga upp verksamheten kring det nya ö-cellslaboratoriet vid Lunds Universitets Diabetescenter (LUDC) i Malmö.

Värdefulla celler

Vid alla former av diabetes är insulinbrist en gemensam nämnare. Diabetesbehandlingen syftar alltid till att ersätta insulinbristen. Vid typ 1 diabetes med direkta insulininjektioner, vid typ 2 diabetes antingen med nyttigare livsstil som minskar insulinbehovet eller med läkemedel som stöttar kroppens egen insulinproduktion.
Därför är forskningen om de insulinproducerande cellerna så viktig och därför är de mänskliga cellerna så värdefulla för forskarna.
- De kommer att öka vår förståelse för hur cellerna fungerar, säger Malin Fex.

Djurceller bättre kända

Malin Fex och Jalal Taneera har båda tidigare arbetat med insulinproducerande celler men då med celler från djur.
– Vi kan lära oss mycket av djurceller men de kunskaperna måste sedan bekräftas i mänskliga celler, konstaterar Jalal Taneera och berättar att det trots de stora likheterna mellan djur och människor också finns viktiga, kanske avgörande, skillnader.
– I regel vet vi nog mer om insulinceller från försöksdjur. Människans betaceller är överhuvud inte alls är lika väl studerade, tilläger Malin Fex.
Förklaringen till att forskarna framför allt arbetar med djurceller är självklart den brist som råder på donerade mänskliga betaceller.

Ett genbibliotek

Men nu ska kunskaperna om de mänskliga cellerna öka. En av de prioriterade frågeställningarna är att i detalj kartlägga vilka gener som är viktiga för cellens funktion. Informationen ska lagars i en databas som alla LUDC-forskare kan använda som ett uppslagsverk.
– Till exempel ska vi undersöka hur den mest kända riskgenen för typ 2 diabetes, TCF7L2, uppträder i cellöarna, berättar Jalal Taneera.
– Vi ska också analysera om donatorerna bar på riskgener både för typ 1 och typ 2 diabetes och på vilket sätt det påverkar öarna, tillägger Malin Fex.

Från patienten till labbet och tillbaka

En annan viktig fråga är att se hur cellöarna reagerar vid stress genom att tillföra stresshormoner till deras omgivning under bestämda tidsintervall.
– Vi vill i detalj kartlägga hur deras kapacitet att tillverka insulin påverkas vid stress, säger Malin Fex som driver projektet med finansiering av en forskningsfond från läkemedelsföretaget Novo Nordisk.
Stress har i flera undersökningar satts i samband med diabetes hos patienter. Till exempel är det känt att cortison, vars motsvarighet i kroppen är stresshormonet cortisol, kan framkalla diabetes hos personer i riskzonen.
Med studierna av cellöar i provrör kan forskarna kanske koppla ihop och förstå vilka grundläggande mekanismer som ligger bakom sambandet, hur kroppens förmåga att producera insulin påverkas av stress.

Sjuka öar

Forskarna har också tillgång till viktiga uppgifter om donatorerna av öarna. Till hur gamla de var när de avled, deras kön, kroppsvikt, blodgrupp och förmåga att omsätta socker den sista tiden i livet i form av ett HbA1c-värde, det prov som visar den genomsnittliga blodsockernivån de senaste åtta till tio veckorna.
– Det ska bli intressant att titta på öar från patienter som hade försämrad blodsockerkontroll eller ett förstadium till typ 2 diabetes. Vi vet att öarna då inte fungerar normalt men vi vet inte riktigt vad det är som felar, säger Malin Fex.

Text: Tord Ajanki