"Utan min mätare hade jag hoppat ut ur fönstret"

: Ulla Wallander.

Hon säger själv att hon har haft tur, klarat sig bra i snart 60 år med diabetes, utan allvarliga komplikationer. Största problemet idag är att hon inte känner om blodsockret dimper. Därför är blodsockermätaren guld värd. Ulla Wallander är en av deltagarna i Prolong-studien som undersöker varför vissa diabetesveteraner inte drabbas av komplikationer.

- Tur eller gener eller något annat. Jag vet inte, säger Ulla Wallander och konstaterar att det knappast beror på en perfekt blodsockerkontroll under de 57 år hon haft diabetes.
- Då var behandlingen helt annorlunda jämfört med idag. Man tog en insulinspruta på morgonen och så var det bra med det. Man kunde inte mäta blodsockret och antagligen hade jag skyhöga värden åtskilliga gånger.

En enda stor dos insulin

En sak var bättre förr.
- Ja, jag fick träffa läkaren fyra gånger per år. Idag får man nästan tränga sig på för att få en tid, konstaterar hon.

Släckte törsten med sockerdricka

Insjuknandet 1954 var ganska typiskt. Det började med en törst som inte gick att släcka. Framför allt inte eftersom 13-åriga Ulla Wallander länsade hemmet på tomflaskor. Pantade dem och köpte sockerdricka för pengarna.
- Jag låg på sjukhus i tio dagar för att lära mig att sticka mig. Diabetessjuksköterskor fanns inte på den tiden.
Frågan varför Ulla Wallander och andra med långvarig diabetes klarar sig från allvarliga komplikationer har ännu inget bra svar. Tur, gener eller något annat? Förhoppningsvis ska Prolong-undersökningen (se länk nedan) räta ut en del frågetecken.

Vad är det som skyddar

Den stora majoriteten av alla diabetiker får med tiden allvarliga eller dödliga följdsjukdomar. Men inte alla, 10 till 15 procent klarar sig. Enligt siffror från Nationella Diabetesregistret finns det i Sverige cirka 1 600 patienter som har haft diabetes i 50 år eller mer. Och ungefär två tredjedelar av dem har inga kända allvarliga komplikationer.
- Frågan är vad det är som skyddar just dem, säger Valeriya Lyssenko som leder Prolong-studien.

Kopiera skyddsmekanismen

Data visar också att den största risken för komplikationer är över när man klarat de första 30 åren med diabetes. Efter det händer det i regel inte så mycket.
I Prolong kan patienter som har haft diabetes i 30 år eller mer vara med. Studien har startat i Skåne men i ett senare skede ska patienter från hela landet rekryteras.
Deltagarna lämnar blodprov, bland andra genetiska, och får besvara frågor om livsstil, om andra sjukdomar både egna och den närmaste släkten.
- Kan vi identifiera vad som skyddar veteranerna mot komplikationer kan vi kanske kopiera den mekanismen och förebygga komplikationer hos andra diabetiker, säger Valeriya Lyssenko.

Styrketräning och städning

Men än så länge vet inte forskarna vad skyddet består i, inte heller Ulla Wallander.
- Jag har alltid varit fysiskt aktiv, simning, gymnastik, tennis, squash, badminton, löpning. Numer är det mest städning som är min motion och styrketräning ett par gångar i veckan, säger hon och tillägger.
- Kanske det har haft betydelse.

Upp till tio gånger per dag

Att inte känna när blodsockret snabbt sjunker, kanske ned till farligt låga nivåer, är ett vanligt problem för diabetiker och det blir vanligare ju längre man har haft sjukdomen.

Beroende av mätaren

- Det är mitt största problem. Måste kolla mitt blodsocker innan jag går ut för att handla eller motionerar. Jag gör det innan jag äter och jag inser att jag inte alls kan förutsäga vad det ligger på. Det är klart att det blir en stor osäkerhetsfaktor i mitt liv, säger Ulla Wallander och berättar att hon en vanlig dag kollar blodsockret upp till tio gånger och tar sex till åtta insulininjektioner varje dag.
- Jag är helt beroende av min blodsockermätare, tillägger hon.

Utjämnande stöd

Ulla Wallander har aldrig behövt så mycket insulin och frågan om fortfarande har kvar en egen liten insulinproduktion är inte obefogad. Undersökningar har visat att förvånansvärt många har det även efter långvarig diabetes. En egen, om än liten, insulinproduktion gör det lättare att kontrollera blodsockernivåerna. Detta därför att de kvarvarande insulincellerna, som kontinuerligt läser av blodsockerhalten och enbart vid behov utsöndrar insulin, fungerar som ett utjämnade stöd till det injicerade insulinet.
Undersökningar har också sett samband mellan en egen liten insulinproduktion och minskad risk för komplikationer.

Jag har oroat mig

Ulla Wallander har klarat sig från de flesta av de vanliga gisslen som drabbar vid långvarig diabetes. Inga problem med fötterna, inga ögonförändringar och hon har aldrig laserbehandlats.
Trots att hon har klarat sig bra har beskriver hon sin diabetes som om hon i livet har haft en tung ryggsäck att bära på.

En tung ryggsäck att bära

- Jag har oroat mig mycket. När jag var ung såg jag framför mig att jag snart skulle bli blind eller tvingas amputera en fot eller gå i njurdialys. Det var anledningen till att jag aldrig skaffade några barn, säger hon.

Ny syn på diabetes

Jämfört med för några decennier sedan har prognosen för diabetiker dramatiskt förändrats, blindhet eller amputation är inte alls ett lika vanligt skrämmande framtidsscenario som det då var. Också synen på diabetes har förändrats.
- Nu skäms jag inte för min sjukdom men jag har gjort det. Jag berättade inte för någon att jag hade diabetes. Jag hade väninnor som inte visste om det förrän efter många år.
- Visst var det otur att jag fick diabetes men tur att jag mått så bra. Jag försöker ha så roligt som möjligt så länge det går, säger Ulla Wallander.

Text: Tord Ajanki
Bild: StockByte (blodsockermätare)

Läs mer på diabetesportalen.se