
Brist på vitamin D dyker gång på gång upp som en möjlig riskfaktor för typ 1 diabetes. Nu ger en ny stor undersökning ytterligare näring åt misstankarna. Sjukdomen är vanligare i områden med få soltimmar och molnig himmel. Sambandet finns i hela världen.
Forskare från San Diego i USA har jämfört förekomst av typ 1 diabetes hos barn under 14 år och antalet soltimmar i 51 olika regioner i världen. Runt ekvatorn där soltimmarna är många och himlen ofta molnfri är typ 1 diabetes mycket ovanligt. Närmare jordpolerna är sjukdomen vanligare.
Orsaken, menar forskarna, är brist på solljus, den huvudsakliga källan till vitamin D hos människor. När huden bestrålas med ultraviolett ljus, från solen eller från speciella lampor, bildas vitamin D.
Resultaten från den världsomspännande undersökningen ger stöd åt teorin att brist på vitamin D ökar risken för diabetes. Så starkt stöd att forskarna förespråkar extra tillskott av vitamin D åt barn som lever i solfattiga länder.
Förekomsten av typ 1 diabetes i världen varierar kraftigt. I vissa delar av Kina insjuknar 0,1 barn per 100 000 invånare. I Finland 37 barn per 100 000. Skillnaden är 370-faldig.
Detta kan ha flera orsaker, till exempel olika grad av genetisk känslighet i olika befolkningar. Men det kan också bero på åtskiljande faktorer i miljön, till exempel olika infektionspanorama eller tillgången på solljus. En omgivningsfaktor som varierar mycket mellan olika delar av jorden.
Till de områden där typ 1 diabetes är mycket ovanligt hör till exempel i Sydamerika; Barbados, Cuba, Cordoba i Argentina, Santiago i Chile, Sao Paulo i Brasilien, Lima i Peru, Caracas i Venezuela.
I Asien; Hainan, Nanjing och Hong Kong i Kina. Okinawa, Chiba och Hokkaido i Japan. Karachi i Pakistan.
I Afrika och Mellanöstern; Sudan, Algeriet och Israel.
I Europa har länderna runt Medelhavet lägst förekomst av typ 1 diabetes.
Finland toppar världsstatistiken, Sverige kommer på andra plats med en nästan lika hög siffra. Andra länder där typ 1 diabetes är vanligt är Norge, Skottland, England, Kanada, Eldslandet i södra Argentina och Canterbury i Nya Zeeland.
Gemensam nämnare för länderna är jämfört med lågriskländerna få soltimmar och ofta molnigt väder.
80-90 procent av det vitamin D vi har i våra kroppar kommer från solens ultravioletta strålar, resten kommer från den mat vi äter. Undersökningen har inte analyserat skillnader i D-vitamininnehåll i maten mellan olika regioner i världen.
Inte heller har forskarna undersökt olika sätt att klä sig. I artikeln nämner de till exempel Kuwait där både spädbarn och kvinnor har låga halter D-vitamin i blodet. Orsaken är att de bär heltäckande kläder som skyddar mot solstrålarna.
I Sverige och många andra länder får småbarn dagligen AD-droppar. Mängden D-vitamin i fem AD-droppar är 400 IE. Forskarna för ett resonemang om att dosen kanske inte är tillräckligt stor för att påverka diabetesrisken, åtminstone inte under vinterhalvåret i solfattiga länder. För att förebygga rakitis (Engelska sjukan), vilket var anledningen till att AD-dropparna infördes är mängden D-vitamin tillräcklig.
”För diabetes kanske det krävs betydligt högre doser, för barn över ett år 1 000 till 2 000 IE per dag.” skriver forskarna.
Dock varnar svenska Livsmedelsverket från högre intag av AD-droppar eftersom det kan vara skadligt.
De amerikanska forskarna exemplifierar med uppmätta halter D-vitamin hos badvakter vilka vistas mycket i solen. De har mycket höga halter i blodet.
”Vilket sannolikt alla människor i förhistorisk tid också hade.” skriver forskargruppen.
I djurförsök har tillskott av vitamin D visat sig kunna förebygga diabetes. I en musstam som spontant utvecklar en autoimmun form av diabetes som liknar typ 1 diabetes hos människor minskade ett tillskott av vitamin D insjuknandet från 56 till 8 procent.
Flera stora undersökningar på människor har också genomförts men resultaten är svåra att tolka entydigt.
En undersökning som genomfördes i finska Lappland där fler än 10 00 barn deltog visade att ett dagligt intag av 2 000 IE minskade risken att drabbas av typ 1 diabetes.
Flera andra studier har kommit fram till liknande resultat.
Ett av problemen med undersökningarna är att det inte inkluderat mätningar av den verkliga halten D-vitamin i blodet.
Trots att antal soltimmar, molnighet och användandet av vitamintillskott relativt väl kan uppskattas finns det flera osäkra faktorer, exempelvis matvanor, klädstil och bruket av solkrämer.
Dessutom varierar upptaget av vitamin D från de ultravioletta strålarna stort mellan olika individer som lever under liknande betingelser. Ett exempel är graden av hudpigmentering. Med samma mängd ultravioletta strålar producerar ljushyade sex gånger mer vitamin D än mörkhyade.
Det är känt att nedbrytningsprodukter av vitamin D i kroppen på flera olika sätt påverkar immunsystemet. Den direkta orsaken till typ 1 diabetes är att immunsystemet gör fel och dödar de insulinproducerande betacellerna.
”Våra resultat stöder tidigare forskning som har visat att diabetesrisken är högre bland barn som har vitamin D-brist.” skriver de amerikanska forskarna och efterlyser fler studier som söker besvara frågan och som utvärderar vilka doser av vitamintillskott i solfattiga delar av världen som eventuellt kan skydda utan att skada.
Text: Tord Ajanki
Bild: Don Farall
Fotnot: AD-dropparna blir D-droppar.
A-vitamin tas bort från AD-dropparna och barnen ska inte längre få tillskottet av vitamin D upp till fem års ålder utan till två års ålder. Beslutet har länge diskuterats och många är kritiska. Framför allt att tillskottet av D-vitamin bara ska ges i två år. Undersökningar har visat att många svenska skolbarn har D-vitaminbrist. Andra studier har visat att bristen är ännu vanligare i den vuxna befolkningen.
Senast uppdaterad: 2009-04-15
Webbansvarig: Redaktionen