Författare

Magnus Hillman, 2007

Avhandlingens engelska titel:
Immunoregulatory differences between adult onset type 1 diabetes and latent autoimmune diabetes i adults (LADA)

Skillnader mellan typ 1 diabetes hos vuxna och LADA

Diabetes mellitus – en av vår tids stora folksjukdomar, är egentligen inte per definition en sjukdom utan snarare en grupp metabola störningar som leder till kroniskt förhöjd blodsockernivå (hyperglykemi).
Historiskt sett är diabetes en sedan länge känd åkomma som beskrevs redan för tusentals år sedan. Man visste tidigt att det fanns två typer av diabetes, en som drabbade barn och förknippades med en näst intill hundraprocentig dödlighet och en som drabbade äldre vilka kunde leva flera år med sjukdomen.

Ansågs ovanlig förr

Diabetes betraktades som ovanligt delvis för att överlevnaden bland drabbade barn var obefintlig och delvis eftersom kosten skiljde sig avsevärt ifrån den kost som genererar vår tids fetma epidemier. Idag vet vi att det finns flera typer av diabetes och sjukdomen betraktas knappast som ovanlig. Orsaken till diabetes är att hormonet insulin som tillverkas i bukspottskörteln och reglerar blodsockernivån antingen inte frisätts i tillräcklig mängd eller har en försämrad funktion. Blodsockernivån kommer då att stiga och kroppen kompenserar genom att utsöndra socker i urinen. Detta leder till ökade urinmängder med ökad törst som följd.

Typ 1 en av de vanligaste

Till de vanligaste typerna av diabetes räknas typ 1 diabetes som är en autoimmun sjukdom det vill säga, det egna immunförsvaret angriper av ”misstag” insulinproducerande celler i den egna vävnaden. Denna form drabbar ofta barn och ungdomar men förekommer i alla åldrar.
Ganska vanligt är att typ 1 diabetes uppträder i samband med vissa infektioner. Nästan alla barn som drabbas av typ 1 diabetes har en speciell uppsättning gener (arvsmassa). Dessa gener kallas HLA och bestämmer till viss del vilka proteiner som immunförsvaret ska omge sig med. Det är sannolikt att dessa proteiner bidrar till ”misstaget” som leder till att de insulinproducerande cellerna dör.

Antikroppar vid typ 1

Hos patienter med typ 1 diabetes kan man hitta antikroppar mot proteiner från insulinproducerande celler som påvisar att det är immunförsvaret som angripit de egna cellerna (autoantikroppar). I princip alla med typ 1 diabetes måste behandlas med injicerat insulin. I Sverige har cirka 45 000 personer typ 1 diabetes och är ett av de länder i världen som har den största förekomsten och ökningen av sjukdomen.

Typ 2 ännu vanligare

En ännu vanligare form är typ 2 diabetes som företrädesvis drabbar äldre, inaktiva och överviktiga personer. Denna typ av diabetes orsakas av att kroppen inte känner av det insulin som tillverkas. Detta är en långsammare process som kan pågå under en lång tid innan diagnosen ställs. Ärftligheten för typ 2 diabetes är ännu starkare än vid typ 1 diabetes men exakt vilka gener som bidrar till sjukomen är inte helt klarlagda. Fler än 250 000 personer är diagnostiserade med typ 2 diabetes i Sverige och nästan lika många till beräknas ha typ 2 diabetes utan att ha fått sjukdomen diagnostiserad. Till skillnad från typ 1 diabetes är denna typ inte förknippad med autoimmunitet. Trots detta hittar man diabetes relaterade autoantikroppar i 5-10% av patienterna med typ 2 diabetes vilket tyder på att immunförsvaret gjort ett ”misstag” här i alla fall.

Mitt emellan typ 1 och typ 2

Denna grupp av patienter har kommit att kallas latent autoimmun diabetes hos vuxna eller LADA.
Det har tvistats om LADA är en separat typ av diabetes eller om det tillhör typ 1 diabetes. LADA skiljer sig från typ 1 diabetes genom att patienternas insulin produktion vid diagnos är betydligt bättre vilket gör att de åtminstone till en början inte nödvändigtvis måste behandlas med insulin. Det kan tyckas oviktigt att tvista om i fall LADA är typ 1 diabetes eller inte men det finns goda kliniska skäl för detta. Det händer att vuxna patienter insjuknar i vad som utan tvivel är den typ 1 diabetes som drabbar barn med ett snabbt insjuknande och inkluderar alla kliniska drag tillhörande denna typ. Dessa patienter förväxlas aldrig med LADA.
Förväxlingen sker i stället med de patienter som är diagnostiserade med typ 2 diabetes. Detta indikerar på ett immunsvar mot insulinproducerande celler som helt skiljer sig mellan typ 1 och LADA.
I denna avhandling görs ett försök att förstå skillnaden i immunsvar mellan typ 1 diabetes som uppträder i vuxen ålder och LADA.

Immunsvaret

Till skillnad från andra vävnader i kroppen där celler sitter samman och bildar organ cirkulerar immunceller (vita blodkroppar) i blodet och letar efter främmande liv som bakterier, virus, svamp och parasiter. Flera olika typer av immunceller existerar och en del är specialiserade på att fånga upp proteiner i vävnaderna och föra dessa till lymfnoder där de visas upp för andra immunceller med olika specialområden. En typ av celler är specialiserade på att angripa t.ex. virusinfekterade celler eller parasiter. En annan typ producerar antikroppar.

Tror att de är främmande

Antikroppar är lösliga proteiner som själva kan känna av främmande strukturer i kroppen. De klistrar sig fast och underlättar för immunceller att städa undan främlingen. Dessa antikroppar finns i flera olika typer och klasser (t.ex. IgG1, IgG2, IgG3, IgG4, IgM och IgE) med något skilda funktioner. Till skillnad från antikroppar klistrar sig autoantikroppar till egen vävnad i tron att denna är främmande. Vid diabetes är detta till strukturer i insulinproducerande celler kallade GAD, IA-2 men också mot insulin.

T-hjälparceller

T-hjälpar lymfocyter är en grupp av vita blodkroppar som har till uppgift att styra kommunikationen mellan de övriga immuncellerna och bestämmer till viss del vilken typ eller klass av antikropp som ska frisättas. Två grupper dominerar, Th1 stimulerar ett immunsvar och leder bland annat till produktion av IgG1 medan Th2 stimulerar till produktion av IgE och IgG4. Genom att studera typen av autoantikroppar vid typ 1 diabetes och LADA kan man se om dessa stimuleras av olika immunsvar eller om de är resultatet från samma typ av angrepp.

Resultat

I den första studien visades att HLA generna är viktiga riskfaktorer för både typ 1 diabetes och LADA men att risken för vissa individuella HLA-typer är mer uttalade vid typ 1 diabetes.
Den andra studien visade att immunsvaret mellan typ 1 diabetes och LADA skiljer sig något åt vid diagnos. Vid både typ 1 diabetes och LADA var den dominerande GAD antikroppen av IgG1 typ vilket är en indikation på att Th1 celler har en viktig styrande roll vid båda typerna.
Vid LADA var även GAD antikroppar av IgG4 typ relativt vanlig medan nivåerna av denna antikropp inte kunde detekteras vid typ 1 diabetes. Detta skulle peka på att immunsvaret vid LADA är mer balanserat av Th2 celler än vid typ 1 diabetes.

Förbättra metodiken

Den tredje studien var ett arbete för att förbättra metoden att påvisa vilken klass av antikroppar som involveras i immunsvaret mot GAD. Tre olika försök gjordes och det som visade sig bäst var att binda upp antikropparna i en löslig fas. I studie två hade detta gjorts i en fast fas vilket eventuellt kunde försämra metodens upplösning något.
I den fjärde studien jämfördes därför antikroppklasserna igen med den nya metoden och denna gång var syftet även att följa utvecklingen upp till tre år efter diagnos. Liksom vid första studien var nivåer av IgG4 högre i patienter med LADA jämfört med typ 1 diabetes.

Skillnader typ 1 och LADA

Nivåerna av samtliga antikroppklasser IgG1, IgG2, IgG3 och IgG4 sjönk vid typ 1 diabetes men höll sig stabila över tre år i patienter med LADA. Resultaten pekar på skillnader i immunsvar mellan typ 1 diabetes och LADA och dessa har sannolikt olika sjukdomsförlopp. Det är således rimligt att räkna LADA till en variation av autoimmunitet som skiljer sig från klassisk typ 1 diabetes.

Senast uppdaterad: 2008-10-03
Webbansvarig:  Redaktionen

diabetesportalen.se, LUDC, CRC, SUS Malmö, Ingång 72, Hus 91, plan 12. 205 00 Malmö. Telefon: 040 39 10 00 (vx)