Anders Rosengren

Det var sommaren 2009 och Anders Rosengren hade precis kommit tillbaka till jobbet efter semestern. Då kom svaret som han och många väntat på. Den prestigefyllda tidskriften Science var intresserad av att publicera en artikel om ett arbete de hållit på med under lång tid - men först måste de åtgärda en lång lista på saker, och de hade bara två månader på sig.

Forskarteamet hade hållit på i många år och i perioder gick det riktigt trögt.
- Det var i synnerhet en jul, på Annandagen, som jag tänkte att nu satsar jag riktigt hårt en sista runda, och funkar det inte så får vi lägga ned. Vi jobbade hårt, och då vände allting och vi började få bra data, berättar Anders Rosengren.
- Allt funkade, försöken klaffade, både jag och Erik Renström tyckte det var ett väldigt kul projekt och även Leif Groop var involverad på genetiksidan.

Nyupptäckt riskgen
Vad man upptäckt var en ny riskgen för diabetes, Adra2a, och kopplingen mellan stress och diabetes. 40 procent av alla typ 2 diabetiker bär på den här genen som ger en ökad känslighet för stress, och i djurförsök kunde man dessutom visa hur man med hjälp av ett befintligt läkemedel, Yohimbin, kunde återställa den försämrade insulinutsöndringen som Adra2a innebar.

Det var en sån oerhörd adrenalinkick

När så beskedet kom - med kommentarer från fyra olika bedömare – kände Anders Rosengren att Science var inom räckhåll!
- Den här perioden är en av höjdpunkterna i min forskning, det var en sån oerhörd adrenalinkick. Jag arbetade dag och natt under två månader och jobbade och andades med det här projektet, berättar han.
- Det var en skön känsla när vi hade skickat in artikeln, nu hade vi gjort allt vi kunde och det var upp till bedömarna.

Öppnade dörrar
En torsdag två månader senare, halv tio på kvällen, damp ett mejl ner i inkorgen. Artikeln var accepterad!
- Det första jag gjorde var att ringa mina föräldrar, sen berättade jag för min fru. Därefter ringde jag upp Erik Renström som också blev väldigt exalterad, och mejlade ut till medförfattarna.
Det var ett ögonblick han aldrig kommer att glömma.

Jag visste det skulle öppna dörrar

- Jag visste det skulle öppna dörrar, och det har det gjort, fler än jag trodde, utan tvekan.
Artikeln i Science fick stort internationellt genomslag. Sedan dess har Anders Rosengren och hans kollegor jobbat vidare i kliniska studier som snart kommer att presenteras. Och även om han inte vill gå händelserna i förväg, tycker Anders Rosengren att det ser lovande ut.

Gillar patientkontakten
Efter publiceringen har han fått många nya anslag i snabb takt, och han är tacksam över att anslagsgivarna vågar satsa på unga forskare. I dag har han en egen grupp med två postdoks, två doktorander och en forskningssjuksköterska. Sin tid delar han mellan forskningen och arbetet som läkare på endokrinologiska kliniken på Skånes universitetssjukhus i Malmö.

Vill få patienterna ännu mer delaktiga i forskningen

- Jag gillar patientkontakten, den har tillfört en ny dimension i forskningssammanhang, säger han och berättar att han i kommande studier vill försöka få patienterna ännu mer delaktiga i forskningen.Att starta upp en egen forskargrupp har varit spännande och Anders Rosengren rosar kollegan Taman Mahdi som disputerade i januari och som nu återvänt till Irak.- Vi var ett väldigt bra team och eftersom hon var mycket bättre i labbet än jag kunde jag lämna över uppgifter till henne.

Jobbar vidare i Irak
Hösten 2012 publicerade de resultat om SFRP4, ett helt nytt protein för typ 2 diabetes som utgör länk mellan inflammation och försämrad insulinfrisättning. Man fann att personer som i framtiden kommer att utveckla sjukdomen har ökad mängd av det speciella proteinet i blodet, men man vet fortfarande inte varför.
- Det är roligt att veta att hon fortsätter forskningen i Irak.
Samtidigt är det ett stort ansvar ha sitt eget labb. Anders Rosengren lägger stor vikt vid att alltid vara tillgänglig och att motivera sina medarbetare. Och han återkommer ofta till vikten av att ge tillbaka till patienterna.
- Jag tror att det finns mycket att göra för att öka patienternas medverkan. Det finns många intresserade, och man kan öka kunskapen genom att exponera folk för de här frågeställningarna.

Inte självklart bli läkare
Det var dock inte självklart att Anders Rosengren skulle bli vare sig läkare eller forskare.
- Jag har alltid varit intresserad av både humaniora och naturvetenskap, och jag funderade länge på att bli civilingengör. Till slut valde jag läkare efter som det är lite bredare, med kontakt med patienter. Det kändes som ett meningsfullt arbete.

Jag gillar intensiva perioder och att ha press på mig

Efter en inspirerande föreläsning av Patrik Rorsman (tidigare professor vid Lunds universitet) om hur man mäter elektriska strömmar i celler, kontaktade Anders Rosengren Rorsman och frågade om han fick börja arbeta hos honom. Det resulterade i att Anders Rosengren fick Erik Renström som då arbetade i Patrik Rorsmans forskargrupp som handledare och började forska parallellt med studierna redan som 20-åring. Anders Rosengren engagerade sig också i studentlivet och sjöng i körer.- Jag gillar intensiva perioder och att ha press på mig. Jag får energi av det.

Böcker och opera
På sin lediga tid umgås han numera mest med fru och barn och läser böcker, gärna biografier. Ett annat intresse som väcktes tidigt i livet är opera.
- När jag var 13 år hörde jag en opera med Pavarotti, och då blev jag fast.
Under sina resor ser han därför gärna till att få tid att gå på en operaföreställning.
Sina examina har han plockat ut i rask takt; läkarexamen 2004 följd av forskarutbildning, han disputerade 2007 och blev klar med sin AT-tjänst 2009. Vad som hände sedan är redan historia…!
Anders Rosengrens framtidsmål är att ha en plattform, en brygga mellan klinik och forskning, för att kunna ta ett helhetsgrepp på diabetssjukdomen.
- Den är intressant och komplex eftersom den innehåller allt från biologiska och  genetiska faktorer till livsstil och motivation.

Vill involvera patienterna
I kommande projekt vill han studera hur dessa faktorer samverkar och hur man bättre ska kunna hantera sjukdomen. Han hoppas på mer detaljerade fynd och att involvera patienter på nya innovativa sätt.
- Som det är nu är patienterna ganska passiva, de lämnar ett blodprov, men får aldrig veta vad som händer…

Det handlar mycket om att ha ett mindset


Han drivs av att omsätta ny kunskap till gagn för patienten. Att inte låta resultaten stanna vid en publikation utan att ta den vidare till kliniken.
- Det handlar mycket om att ha ett ”mindset”, och att själv ta ansvar för att det man gör kommer till användning för någon.
Han talar om ”Butterfly behaviour”, att man som forskare för lätt går vidare till nästa blomma som verkar mer intressant, innan man exploaterat den man för närvarande sitter på.
- Tyvärr har allmänheten lite för stor vördnad för forskning, man tror allt är så fantastiskt bra.  Här finns mycket egoism och prestige eftersom det handlar om att publicera sig i prestigefyllda tidskrifter. Om patienterna var mer involverade i vad vi gör hade det tvingat fram en inställning att mer ska föras ut i kliniken.

Sara Liedholm

Läs mer:

Senast uppdaterad: 2013-09-02
Webbansvarig:  Redaktionen

diabetesportalen.se, LUDC, CRC, SUS Malmö, Ingång 72, Hus 91, plan 12. 205 00 Malmö. Telefon: 040 39 10 00 (vx)