Från sjuk till ”frisk” diabetiker

Texterna på "Min historia" har ingen vetenskaplig grund och diabetesportalen.se tar varken ställning för eller emot innehållet. Berättelserna är skrivna av personer som delar med sig av sina egna personliga upplevelser och erfarenheter av hur det är att leva med diabetes. /Redaktionen

Diagnosticerad diabetiker sedan 1998, våren. Diagnosticerad som ”frisk” diabetiker sedan mars 2012.
Mars 2012 besökte jag min diabetessköterska som ruskade på huvudet och skrämde mig genom att säga ”Kerstin, nu måste du börja fundera på hur du ska kunna undgå sprutorna”. Här berättar Kerstin Eriksson om sin kostomläggning.

Till saken hör att jag avskyr allt stickande och blotta tanken fick mig att rysa. Hennes prognos var att mina värden bara blev sämre och sämre, trots alla mediciner, skulle försätta mig i den situationen att det var oundvikligt.
Mina tankar kretsade hela tiden runt detta för mig hemska framtidsscenario.

Samtidigt hade min son drabbats av diabetes och var tvungen att ta insulin. Jag oroade mig enormt för honom, som har två små barn, och tjatade hela tiden på hans matvanor (eller avsaknad av dessa) så jag nästan glömde mig själv.
En dag ringde han och frågade om jag ville anmäla mig till en kostkurs tillsammans med honom. Det handlade om en ny kosthållning, LCHF (mindre kolhydrater, mer fett; red. anm). Jag tänkte då att kan jag hjälpa honom och vara med som stöttning, så ok, jag hängde på.

Vikten av läsa näringsinnehåll


Vad som är bra och vad som är mindre bra att mata sig med lärde vi oss första dagen. Det var mycket att ta in. Vikten av att kunna läsa näringsinnehåll till exempel. Hur man ska förhålla sig till mat överhuvudtaget. Mycket stämde med mitt mattänkande sedan tidigare, närproducerat rena produkter, inte produkter som innehåller konstgjort socker… listan kan göras lång.

 

Dag två skulle teori bli till praktik. Vi åkte gemensamt och handlade. Kursledaren visade praktiskt hur vi skulle göra med varje produkt, läsa innehållsförteckning, kolla näringsinnehåll. Mycket gick stick i stäv med vad jag lärt mig hos dietisten. Där jag tidigare tittat efter lågt fettinnehåll skulle det nu vara högt innehåll.

Vi peppade varandra


Konstigt kändes det, men i och med att vi var en grupp så peppade vi varandra. Det blev ett litet äventyr och vi blev alla som barn på nytt och ville hitta bra mat. En tumregel var att inte köpa med mer än 5 gr kolhydrater/100 gr, högt köttinnehåll (korv) med mera.

Vi hade så roligt, förmodligen för att vi hade samma problem, vi var alla diabetiker. Några var insulinbehandlade och några var ännu kvar på tablettstadiet. Vi förstod varandras situationer och ingen behövde komma med långa förklaringar. Personligen var jag väldigt avvaktande, jag var ju med för sonens skull, inte för min egen skull. Det konstigaste var nog när vi en timme efter vår egentillagade måltid tog fram våra blodsockermätare. Ingen av oss hade ett högt värde!!!

Det var mycket för oss att smälta när vi åkte hem. Många tankar snurrade i huvudet. Är det på riktigt? Vi hade ju för sjutton ätit totalt fel enligt sjukvårdens experter. Ja det verkade lite hokus pokus över det hela, men tänk om det fungerar???

När jag väl kommit hem bestämde jag mig för att ge kosten en chans. Det var inte svårt att lägga om kurs. Det svåra kom när jag nämnde det för min omgivning. Helt plötsligt började den ha synpunkter på mitt val av mat. Ingen hade brytt sig förut när jag åt som de själva eller när jag åt enligt viktväktarna, GI. Nej då tyckte de jag var såå duktig.

Frustration, tårar och ilska fick mig att inte ge vika, inte gå in i diskussioner. Om någon frågade av intresse, utan att vara nedlåtande, hur jag mådde, kunde jag berätta att sömnen blivit bättre, kände mig gladare, min problematiska mage hade lugnat sig och så vidare. Annars var det mesta jag fick höra att jag i värsta fall skulle vara död inom fem år. Jag upptäckte att Sverige, som har sådan läkarbrist, består av oändligt många ”fritidsläkare”.

Att jag var tveksam till kosten men ville ge den en ärlig chans i hopp om att minska ner på medicineringen, men framförallt slippa insulininjektioner var inget jag skrev någon på näsan.
Jag gick in på Kostdoktorn.se efter varje påhopp av omgivningen. Kände mig stärkt efter att ha läst hans länk. Jag prisade internet som kunde ploppa upp med recept som var lätta att laga och dessutom goda. Jag blev starkare och starkare mentalt och fysiskt eftersom jag mådde så himla bra.

  • Augusti, 3 månader, kunde jag minska på blodsockermediciner
  • September, läkarbesök. Läkaren tar i hand, bugar och gratulerar till så fina värden. Kvoten av ”onda” och goda kolesterolet var enligt honom perfekt. Jag berättade att jag lagt om kosten. Hans ord glömmer jag inte: Vad du än äter fungerar det för dig.
  • Mars, 9½ månad efter kostomläggningen, diabetessköterskan kallar mig frisk diabetiker. Då hade jag varit utan alla mediciner sedan november. Hon har vetat från början om min kostomläggning.

Augusti, 1 år 3 mån, nytt läkarbesök, samma läkare som ett år tidigare, fortfarande nöjd med mina värden. Håller med om att jag är en frisk diabetiker och önskar lycka till.

Slipper näven med morgonmedicin

Jag undrar fortfarande hur länge det här kommer att hålla. Osäkerheten inför varje kontrollbesök som alltid gjort mig darrig inombords börjar lätta. Jag har den bästa av alla morötter att klara min nya livsstil: Fortsätta vara utan mediciner. Min bonus är lite viktnedgång, men den känns inte lika viktig som att slippa näven med morgonmedicin!

Med vänlig hälsning
Kerstin Eriksson

Senast uppdaterad: 2013-02-27
Webbansvarig:  Redaktionen

diabetesportalen.se, LUDC, CRC, SUS Malmö, Ingång 72, Hus 91, plan 12. 205 00 Malmö. Telefon: 040 39 10 00 (vx)