Insulindoserna var helt fel inställda

Texterna på "Min historia" är inte vetenskap och diabetesportalen.se tar varken ställning för eller emot innehållet. Berättelserna är skrivna av personer som delar med sig av sina egna personliga upplevelser och erfarenheter av hur det är att leva med diabetes. /Redaktionen

Jag fick min diagnos 1977, precis en vecka innan jag skulle fylla elva år. Jag hade då varit sjuk ett par månader, hade varit på barnkliniken men de hittade inget fel på mig. Jag hade då gått ner tio kilo, kunde inte äta precis. Till sist levde jag på kokt torsk minns jag.

Detta var på sommaren, en dag var vi ute och körde och besökte en kaffestuga och då började jag få en enorm törst och tyckte vi kunde köpa med oss någon dricka att ha med på hemresan.  
Min bror som är tre år yngre än mig, hade då haft diabetes i nästan fyra år. Men han blev ganska fort törstig när han började bli sjuk, så då misstänkte de diabetes.
Men det gjorde de inte på mig.
 
När vi kom hem så tog mamma ett urinprov på mig och mycket riktigt låg det på det högsta som det kunde visa.
Det blev till att besöka akutmottagningen och sedan iväg till Lunds barnsjukhus, där jag fick stanna i fyra veckor den gången. Och när jag kom hem var det dags för skolstart och det året var det dags för mig att byta skola och klass.
Blev mycket nytt för mig då. Jag fick börja ge mig själv insulin redan första morgonen på sjukhuset. Och det gick bra.
 
Första året med Diabetes gick bra. Men andra året precis ett år efter så råkade jag få blindtarmsinflammation och blir opererad för det precis när höst terminen startat.
Och då hade jag även fått sluta på Lunds barnsjukhus för att min diabetes skulle skötas i min hemstad.
Och jag hade oturen att få en läkare som inte hade mycket kunskap om diabetes, hen började ändra om mina insulindoser mycket.
Och jag började bli allt sämre och fick vara hemma mer och mer ifrån skolan.
Men både läkaren och lärarna tvingade mig ändå till skolan. Jag var dödssjuk.
Till sist kom jag in akut till Lund igen och fick då stanna under sex veckor den gången. Och det visade sig att insulindoserna var helt fel inställda.
Och det hängde efter i många år, missade mycket av min skolgång.

Läkaren här ville ha det till att jag hade blivet psykiskt sjuk men som sagt, jag var helt fel inställd på grund av läkaren här. Jag låg avsvimmad varje natt.
Som tur var fick jag en mycket duktig diabetesläkare i Lund som räddade livet på mig den gången.
Men det har satt sina spår, att vara så sjuk och bli så felbehandlad.

I vuxen ålder läste jag sedan in grundskola och gymnasiet på Komvux och utbildade mig till kock.
Men efter ett tag började jag få mycket komplikationer, var mycket med ögonen för cirka tio år sedan. Hade många glaskroppsblödningar, blev opererad förr nio år sedan och har fått många laserbehandlingar.
 
Tyvärr började jag bli sämre och sämre igen förr tre år sedan, alla trodde då att det berodde på att jag hade diabetes. Det trodde jag själv också.
Till sist fick jag veta att jag hade drabbats av mycket långt gången Borreliainfektion, alltså fästingburna infektion.
Jag kämpar fortfarande med detta, men allt detta har påverkat min diabetes väldigt mycket.

Monika Holm

 

 

Senast uppdaterad: 2014-10-02
Webbansvarig:  Redaktionen

diabetesportalen.se, LUDC, CRC, SUS Malmö, Ingång 72, Hus 91, plan 12. 205 00 Malmö. Telefon: 040 39 10 00 (vx)