Kära lilla pojke - så tapper!

Texterna på "Min historia" är inte vetenskap och diabetesportalen.se tar varken ställning för eller emot innehållet. Berättelserna är skrivna av personer som delar med sig av sina egna personliga upplevelser och erfarenheter av hur det är att leva med diabetes. /Redaktionen

Hej,
jag är mamma till Ivar, en pojke på åtta år som i förrgår fick diagnosen diabetes typ 1. Vi hade i två dagar noterat att han plötsligt kissade stora mängder väldigt ofta.

Ivar hade två veckor innan blivit ordentligt förkyld och varit lite hängig efter det. När han hade kissat mycket i två dygn kom han med sin pappa till mitt jobb på operation och jag tog ett blodsocker på Ivar. Jag var 99% säker att det var högt.
Jag var så nervös innan och mätaren visade 14,2 mmol/l. Nej, Ivar det var lite högt, sa jag. Pappa och jag kämpade mot tårarna men Ivar började grina.
Jag ringde till barnakuten och vi fick komma dit direkt.
Redan första dagen mätte Ivar blodsockret själv och igår, dag två, började han med insulinsprutorna. Vi får trycka på knappen men han sticker själv från första sprutan.

Jag är så ledsen för att mitt barn ska behöva få denna sjukdom men vi kommer klara det och lära oss leva med den. Jag skulle önska att han kvalade in i studien med att operera in en kapsel innan alla celler dör.
Hans Hba1c är relativt lågt och inga ketoner eller socker finns i urinen, blodgaserna såg bra ut.

Vi uppmärksammade symtomen tidigt. Ivar är superpigg redan nu efter två dagar och har varit i lekterapins gympahall fyra timmar idag. Han kände när blodsockret var 3.9 och ville ta blodsocker då var han lite skakig och såg lite suddigt.
Kära lilla pojke - så tapper!

Senast uppdaterad: 2015-03-12
Webbansvarig:  Redaktionen

diabetesportalen.se, LUDC, CRC, SUS Malmö, Ingång 72, Hus 91, plan 12. 205 00 Malmö. Telefon: 040 39 10 00 (vx)