Man kan inte offra livet för att rädda livet - eller hur?

Texterna på "Min historia" har ingen vetenskaplig grund och diabetesportalen.se tar varken ställning för eller emot innehållet. Berättelserna är skrivna av personer som delar med sig av sina egna personliga upplevelser och erfarenheter av hur det är att leva med diabetes. /Redaktionen

Min pappa var diabetiker och jag tror mig veta att flera av hans åtta syskon var i samma läge. Han dog vid 54-årsålder 1949. Jag skötte honom i vår sommarstuga som den 12-åring jag var under ett par sommarmånader. Han hade blivit blind - grön starr, tidningsman som han var. Jag var 12. Jag läste högt ur Det Bästa och var väl allmänt uppmärksam och samtalspartner innan jag gick ut och lekte med de kompisar som jag i bland hade på besök.

Pappas öde borde jag haft mera klart i mitt sinne, eftersom jag runt 1990 hade några jobbiga år med skilsmässa och flytt från Avesta till Stockholm och vidare till Växjö men 199 till Malmö.
Men icke. Jag unnade mig som avkoppling till dagarnas stress riktigt goda måltider på fredag-lördag - alltför goda.
1995, då jag flyttat till Växjö för ett nytt liv så fick jag i februari diagnosen diabetes. Jag hade dessförinnan ofta varit trött, så det är nu klart för mig att diabetes var ett faktum flera år tidigare.

Borde jag inte ha blivit kallad till kontroll, nu när min far var diabetiker? Jag hade slutat röka redan 1982 0ch gått upp 10 kg i vikt på 10 år. Mycket pekade i samma riktning. Men inte förstod jag. Idag väger jag 90 kg med en mage som påminner om pappas.

Nu 2012 lever jag med en klok fru som en rutinerad diabetiker med förstånd i mathållningen och med mycket, mycket fasta rutiner med alla mediciner och med mina sprutor.
Jag har tre blodtryckstabletter samt Simvastatin (bldfettsfiende), Trombyl (apropå hjärtat) samt Natriumbikarbonat för balansen mellan syra och bas i kroppen. Dessutom har jag D-vitaminer i det dagliga intaget och Furix för att driva ut vatten ur kroppen. Det var väl allt.
Sedan flera år har jag Insulatard  (30 enheter) till kvällen och Novorapid (12 enheter) inför varje måltid. Egendomligt nog - trots mina fasta rutiner är det lätt att glömma en spruta inför måltiden. En tröst är det väl att det sker mycket sällan.
Som regel kommer jag i håg ett par minuter in på måltiden att det är lite sent att ta sprutan men fullt möjligt.

Några procent diabetiker utvecklar njursvikt och det har jag drabbats av. Då gäller det att hålla igen på protein och det gäller förstås apropå diabetes att hålla igen på sockerbelastade intag liksom kolhydrater.
Helt lydig är jag inte på dessa punkter men försiktig och håller igen. Man kan inte offra livet för att rädda livet - eller hur? Men varje natt tvingar njursvikten och Furix (?) upp mig tre till fyra gånger till toaletten för att låta mitt vatten, men det är bara att gå. Bråkar man för mycket med sig själv så somnar man inte om.

Till råga på allt har jag under några decennier plågats av Bechtrew, en reumatisk sjukdom, som regelbundet gav outhärdlig värk, särskilt på morgnarna eller om jag på dagen suttit på barmark utan skydd under rumpan.
Diagnos och medicin med omedelbar verkan fick jag 1963. Men där har kroppen lugnat ner sig. Jag slutade ju röka 1982, och det betydde säkert mycket.
Senare har ögats gula fläcken angripits och gett mig nedsatt syn, liksom grå starr.
Regelbunden fotvård - nödvändig - ingår i rutinerna. Det är ju de små, tunna blodkärlen som i första hand far illa med diabetes i ögonen och i de yttre extremiteterna. Jodå jag har neuropati.

Blodvärdena tar jag två gånger om dagen - morgon och kväll. De ligger mellan 5 och 9, vilket jag ser med stor tillfredsställelse. Jag menar vad kanman mer begära. Litet avsteg till exempel en pizza ger genast för högt värde - 14. Det är bara att avstå nu och framöver.

Tre gånger i veckan ägnar jag mig ändå åt seniorgympa på Friskis & Svettis. Hemskt nyttigt och hemskt roligt. Det gäller också verksamhet med en oerhörd social kraft.
Visst man kan gråta för mindre men det gynnar inte hälsan. Jag är inne i sjukvårdssytemet och går på regelbunden kontroll till:
Diabetessköterska - en gång i halvåret
Njurläkare - en gång i halvåret - med koordinator, sjukgymnast,dietist och kurator i nästa dörr
Ögonbottenfotografering
Även allmänläkare ingår i de årliga rutinerna, även om jag skulle vilja ha en dibetesspecialist.

Men jag har haft förmånen att gå på endokrinologens gedigna kurs för diabetiker.

PS Med ovanstående story i bakfickan, så får man vara glad att man ännu lever DS
Med vänlig hälsning
Anders Linderoth, 75+

Senast uppdaterad: 2013-02-22
Webbansvarig:  Redaktionen

diabetesportalen.se, LUDC, CRC, SUS Malmö, Ingång 72, Hus 91, plan 12. 205 00 Malmö. Telefon: 040 39 10 00 (vx)