Trött på fördomar och frågor

Texterna på "Min historia" är inte vetenskap och diabetesportalen.se tar varken ställning för eller emot innehållet. Berättelserna är skrivna av personer som delar med sig av sina egna personliga upplevelser och erfarenheter av hur det är att leva med diabetes. /Redaktionen

Jag är 15 år gammal och har haft typ-1 diabetes i nästan hela mitt liv. Jag har länge använt sprutor men nu har jag både CGM (kontinuerlig blodsockermätare som piper om jag ligger för högt eller lågt) och insulinpump (utan slangar!). Jag spelar handboll och det brukar vara bra för mitt blodsocker, även om det blir lågt ibland.

Det var jobbigt att kolla sockret och ta spruta hela tiden (även om jag aldrig tidigare gjort något annat), och man behövde alltid ha med sig en väska med grejer vart man än gick. Nu har jag både CGM och pump och kan på ett mycket lättare sätt kontrollera mitt blodsocker. Även om jag fortfarande för det mesta iallafall får ha med mig druvsocker, äpple och får fylla fickorna med en massa apparater (mottagare (CGM), handenhet (pump), och dessutom telefon och plånbok). Sedan jag fick pump har jag fått sänka doserna jättemycket, speciellt basaldosen (det långtidsverkande insulinet). Men det är också en ny sorts insulin än vad jag fick med spruta.

Det är jobbigt att få både för högt och för lågt blodsocker. När jag ligger lågt (under 4,0) blir jag ofta yr, trött och kraftlös, och hungrig. Jag brukar höja sockret med druvsocker eller juice. Efter en stund brukar jag äta en macka eller en frukt, för att få i mig lite långsammare kolhydrater. När jag ligger högt brukar jag få ont i huvudet och bli törstig, och blir även lätt irriterad (spela inte spel med mig när jag ligger på 16,7). En positiv sak är att det är mycket enklare att ta insulin nu när jag har pump.

Jag har haft problem med sköldkörteln (Hashimotos sjukdom), den har börjat producera mindre tyroxin (sköldkörtelhormon), och då tar jag Levaxin, som är ett litet piller med hormoner, en gång om dagen. Detta har lett till ökad trötthet, orkeslöshet, aptitlöshet och att jag lätt får andra infektioner. Det är också en autoimmun sjukdom, precis som min diabetes, och det kan kanske ha ett samband.
Detta har också lett till att jag inte spelat så mycket handboll på senaste tiden, men det gjorde jag mycket innan. Det går rätt så bra blodsockermässigt, men jag måste sänka basaldosen (långtidsverkande insulinet) på kvällen för inte bli låg på natten efteråt. Och om jag inte tränat på länge så behöver jag ta lite mer insulin än vanligt.

Min farmor har också typ-1-diabetes. Hon har haft det sen hon var 34 år. Hon tycker att jag tar väldigt mycket insulin, mycket mer än vad hon gör (även om jag tar mindre nu än vad jag gjorde med spruta). Hon använder vanliga blodsockermätare och sprutor och hävdar att om man ligger på 2,8 så smakar allting som tvål, det tycker inte jag. Jag vet inte riktigt hur mycket min familj visste om diabetes (typ 1) innan jag fick det, men det borde varit mer än vad de flesta kan.

Mitt liv ser nog för den utomstående helt normalt ut. När jag tar insulin trycker jag på ett par knappar på en manick. När jag kollar sockret tar jag fram min CGM-mottagare (som många gånger blivit sedd som plånbok). Jag gör nästan likadant som alla andra, bortsett från att jag har lite fler rutiner (t.ex. mellanmål), och inte kan äta vissa saker ibland, om jag har högt blodsocker. Om jag tittar på andras historier så är det många som hatar sin sjukdom, och försöker hitta knep med mat och motion för att hålla sockret på en bra nivå. Men jag har aldrig sett min diabetes som ett hinder. Jag har heller aldrig svimmat eller fått kramp av låga blodsockervärden. Och jag har heller aldrig dött av min diabetes. Om man räknar bort de tillfällen då jag inte mår så bra av mitt höga resp. låga blodsocker så känns det som om jag är en vanlig person. (Nu har jag bara mitt liv med sprutor och mina kompisars liv att jämföra med, men ändå).

Men en sak som är jobbig är jag ofta får en massa frågor om hur man ska göra, vad man ska ligga på, och kommentarer från folk som blandar ihop typ 1- och typ 2-diabetes. Därför har jag några saker som jag tycker alla borde veta:

“Då kan man väl inte äta godis?”
Jo, om man bara tar insulin.

Folk blandar ihop typ 1 och typ 2 diabetes.
T.ex. “Min farmor har också diabetes men hon tar bara tabletter och måste
motionera mycket.”

Man måste ta insulin när man äter och har högt blodsocker, äta något (snabbt, som juice, söt saft eller druvsocker, inte pasta) om man har lågt blodsocker.
Om jag har ett lågt blodsocker ska jag få upp sockret så snabbt som möjligt.
Jag behöver ta insulin även om jag inte äter om jag har ett högt blodsocker.

Mängden insulin beror på hur mycket man rör sig, vad man äter och vad blodsockret ligger på. Det ändras också om man växer mycket eller om man är sjuk.
T.ex. “Hur mycket insulin ska man ta till lunchen?”
“Hur mycket insulin ska man ta om man ligger på 12?"

Man tar basinsulin också, som verkar hela tiden även om man inte äter. Man tar inte bara en sorts spruta.
T.ex. “Man tar väl bara insulin till maten.”

“Är det inte läskigt att ta sprutor?”.
Jag har gjort det tusentals gånger, nålarna är jättesmala, dessutom har jag pump nu.

“Kan inte pumpen mäta blodsockret och ge insulin själv?”
Nej, iallafall inte alla pumpar.

“Det går väl över?”
Inte typ 1. Typ 2 kan göra det.

Av: Haldo, 15 år

Senast uppdaterad: 2016-04-14
Webbansvarig:  Redaktionen

diabetesportalen.se, LUDC, CRC, SUS Malmö, Ingång 72, Hus 91, plan 12. 205 00 Malmö. Telefon: 040 39 10 00 (vx)